En pjäs där ingen är den andra förmer
Teaterkursen för medlemmar från De Utvecklingsstördas Väl kulminerar i en pjäs. Roligast på övningarna är samvaron med vänner och att skoja med regissören.
BORGÅ Dörren till Fredrikasalen i gårdshuset till Borgå folkakademin är låst och klockan är bara halv sex på kvällen men Peter Pan är redan på plats. Egentligen heter han Max Backman men han ska spela en av rollerna i J. M. Barries klassiker Peter Pan och Wendy som han tillsammans med åtta andra skådespelare övat på i snart ett år.
Den kalla snålblåsten ute på Borgå folkakademis gård verkar inte bekomma Backman, han drar bara kepsen litet längre ner över öronen. Väntan blir heller inte lång för tjugo minuter i sex kommer regissören Kim Gustafsson småspringande och han är inte överraskad av att en av skådespelarna redan är på plats.
– De ivrigaste brukar komma en halv timme innan övningarna börjar. Det är inte ofta man ser dylik entusiasm inför teaterövningar, säger Gustafsson glatt.
Snart droppar de andra också in och Fredrikasalen fylls av ett muntert sorl.
Det var för över ett år sedan som Gustafsson startade en teaterkurs för medlemmar som hör till föreningen De Utvecklingsstördas Väl i Östra Nyland. En del av deltagarna var bekanta för Gustafsson sedan tidigare eftersom han var med och hjälpte till när de gjorde pjäsen Kork-Ulla år 2009, då i Staffan Malmströms regi.
Teaterkursen inleddes med att fundera på vad teater och skådespeleri är. Efter det fick deltagarna göra basövningar och lära sig grunderna för skådespelandet.
– I slutet av våren började vi prata om vilken pjäs vi vill sätta upp.
Pjäser som Pinocchio, Prinsessan Törnrosa och Pippi Långstrump kom upp men efter en röstning blev det Peter Pan, berättar Gustafsson.
Goda vänner
Gruppen har hela tiden jobbat utifrån originaltexten, en tjock bok ur vilken man plockat scener och repliker. Pjäsen har förkortats under övningarnas gång men man har försökt vara trogen originalet. Förutom Peter Pan som spelas växelvis av tre personer har Gustafsson tagit med de allra viktigaste karaktärerna; Kapten Krok, Wendy, John, Michael, mamman, pappan, herr Smee, hunden Nanna, Tigerlilja och en kock. Tingeling är också med men bara som en ljuskägla från en strålkastare. En del av skådespelarna spelar fler än en roll.
Gustafsson understryker att ingen tvingas komma ihåg replikerna ordagrant. Regissören fungerar som berättare pjäsen igenom och hjälper till som sufflör.
– Det räcker mer än väl om man säger något ditåt. Bara tanken är rätt och orden passar in i handlingen.
Enligt Gustafsson har gruppen haft gott om tid på sig att öva och sammanhållningen mellan skådespelarna är exceptionellt god eftersom alla känner varandra sedan tidigare. Det här märks tydligt då övningarna kör i gång; alla skojar friskt med varandra men räcker också genast ut en hjälpande hand då någon behöver det. Det kan vara en hårsnodd som behöver fixas eller en scenklädsel som behöver bytas ut.
Scenkläderna är viktiga för vilken skådespelare som helst och det gäller även för alla som är med i Peter Pan. Det är kostymen som gör att det hela känns på riktigt. En del har redan sett ut sina kläder och accessoarer medan de som ännu är utan oroligt undrar när de får sina kläder. Regissören försäkrar att alla kommer att ha en fullkomlig rollklädsel i god tid innan premiären.
– Kläderna är jätteviktiga, det märker man under övningarna. Jag är själv likadan då jag gör en teaterroll. Fast man bara får en liten sak under en övning så känns det genast mer äkta, säger Gustafsson.
Modig grupp
Att Kim Gustafsson är en omtyckt regissör märks tydligt. Skådespelarna skämtar friskt med honom och behandlar honom som en vän. På frågan hurdan regissör Kim är svaret synnerligen enhälligt.
– Han är snäll och inte alls sträng, intygar alla.
Gustafsson inflikar att skådespelarna ibland kommer bättre ihåg scenerna än vad han själv gör.
– Och så skrattar vi åt dig när du glömmer, ropar Måns Backman.
– Och så gäspar du emellanåt, påpekar Jenna Sjöström och får hela gruppen att brista ut i ett gapskratt.
Utöver entusiasmen är deltagarnas styrka enligt Kim Gustafsson att de alltid är ivriga på att pröva på nya saker.
– De säger aldrig att de inte vill eller vågar. Dessutom är vi alla ganska jämnåriga och det är lätt att hitta gemensamma referenser när vi talar om filmer och musik.
I början av juni är det dags för premiären och ingen i gruppen säger sig vara nervös inför den stora dagen. När Gustafsson ber skådespelarna inta sina positioner inför en specifik scen behöver han inte be dem två gånger, alla vet vad de ska göra. Östnylands utsända bjuds bland annat på en scen där Kapten Krok och Peter Pan fäktas och det råder ingen tvekan om att Måns Backman som Kapten Krok och Max Backman som Peter Pan lever sig in i sina roller. De ryter, tjuter och fäktas som två proffs. När scenen är avklarad och de övriga ropar bravo från sina platser är det dags för en av övningarnas höjdpunkter; en välförtjänt kaffepaus.