Rara visblomster från fyra decennier
En fullsatt sal på Kulturhuset Grand i söndags verifierade att den som trubadur 40-årsjubilerande ungdomsarbetsledaren i Borgå svenska domkyrkoförsamling, Mats Fontell, har vänner från när och fjärran.
BORGÅ Den för publikuppslutningen både litet tagna och nöjda Borgåtrubaduren, född 1962, bjöd i över två timmar på visblomster ur egen fatabur. Cirka 200 visor lär det ha det blivit under åren, till konserten kronologiskt hopplockade i lämpliga buketter, allt från den första visan av en trettonårig Mats Fontell år 1975 fram till dagfärska sånger.
Bland publiken fanns en och annan flamma från ungdomens dagar, gamla skolkamrater och någon lärare som Fontell senast såg under skoltiden i Helsingfors liksom en massa vänner och bekanta från närregionen och längre ifrån som alla blivit mer eller mindre du med den sympatiska trubaduren under årens lopp.
Som ackompanjatör fungerade vännen och pianisten Jan-Erik Andelin samt som gäster en mera dagfärsk trubadur ur den nyare visskolan, Siri Widestam med sin man Peetu på gitarr samt Märta Collander på cello.
Äkthet och tro
Mats Fontell är, som han gärna påpekar, en stammare som hittat det befriande i att kunna sjunga flytande.
Vi talar om en sångare och ordkonstnär som genom visor, blues och vispop elegant lyfter fram minnen, bilder och berättelser med äkthetsgaranti från livet självt. Det är det ärliga tilltalet kryddat med en liten dos självironi och konsten att våga vara sig själv som gjort Mats Fontell till den tilltalande trubadur han är.
Oberoende om det handlar om skir och ung kärlek, protestlystnad mot orättvisorna omkring oss, trista, grå vardagsmorgnar eller möten med annorlunda människor på livets skuggsida, finns det ett livsbejakande bakom orden som bärs vidare av en tro som i Mats Fontells sånger varken känns påklistrad eller irriterande.
Egen röst
Självkritik är ofta bra men den ska inte drivas för långt. Med det avser jag inte att Mats Fontell skulle ta sig över staketet där det är som lägst utan att han genom sina kompositioner och sånger lärt sig lita på sin egen röst och skapat visor åhörarna känner igen sig i – visor vi de facto aldrig fått lyssna till om självkritiken varit för dominerande.
Under konserten får vi bland annat veta hur Mats Fontell aldrig blev den trädgårdsmästare han först tänkte utan en kyrkans ungdomsarbetsledare som i sånger i moll och i dur lärt sig leva med såväl de ljusa stunderna som de mörka.
Samspelet med Jan-Erik Andelin var som väntat bra och pianisten hade dessutom förmågan att vid behov skapa direkta orkesterklanger åt tillställningen. Andelins egen drivna musikparodi på Höstvisa var för övrigt ett programnummer som hade fått salig Povel Ramel att applådera entusiastiskt.
Siri Widestams avdelning med sånger om livet i diverse uppförsbackar var viskonst av bästa märke: exakt och inkännande och därtill bra ackompanjerat på gitarr och cello.
Föreningen Visans Vänner i Östnyland som deltog i konsertens förverkligande representerades av ordföranden Stella Jonasson. Hon förärade de medverkande små blomster hon själv drivit upp i krukor. Konsertens intäkter tillföll Kyrkans utlandshjälp, vars representant bland annat med hänvisning till jordbävningen i Nepal, betonade att varje inköpt konsertbiljett verkligen räddade liv.
40 år som trubadur
På Grand den 26.4.2015
Mats Fontells jubileumskonsert.
Medverkande: Jan-Erik Andelin på piano samt gästtrubaduren Siri Widestam med Peetu Widestam på gitarr och Märta Collander på cello.