Street cred och självförtroende på dansgolvet
Glöm bort skolavslutningens v-steg och halvkoordinerade vispande med armarna. Det här är dans på riktigt. Och det är stencoolt.
LOVISA Det är fredagskväll, klockan är halv sex och i det gamla Mejeriet i Lovisa vibrerar väggarna av den tunga basen. I en lokal som gjorts om till danssal med parkettgolv och spegelvägg står fem tolvåriga flickor i kö. En efter en tar de sats och skjuter explosivt i väg. En traditionell hjulning, en arabisk hjulning, eventuellt en brygga och sedan spagat. I full fart men ändå kontrollerat.
Lektionen heter DanceBeat, och själva dansen är en slags förform till Streetdance med element av nutidsdans och jazz. Just nu tränar flickorna ändå olika tricks, under instruktör Susanna Karvinens vakande öga.
– Ibland kan det vara jättesvårt, men det är roligt att lära sig nya konster. Vi gör muskelträning här och hemma för att klara av dem.
Det berättar Vera Weckman, som liksom resten av gruppen har tränat vid Lovisanejdens dansinstitut och cirkusskola sedan liten. Dans betraktas sällan som en särskilt krävande eller tuff hobby, men de här flickorna vet bättre. Både handleder och vrister har vrickats i jakten på det perfekta utförandet av ett trick. Men tack vare uppmuntrande instruktörer vill man fortsätta försöka, förklarar Julia Lindroos.
– Man blir på gott humör av dem och känner att man skulle kunna klara av vad som helst.
Egoboost av dans
Klockan slår sex och Macklemores Thrift Shop börjar eka ur högtalarna. Nu vibrerar inte bara väggarna utan även golvet. Men det är som sig bör, för nu står nämligen Streetdance på schemat. Salen fylls av högstadie- och gymnasieelever som gatutroget rör sig i takt med tonerna. Musiken är otroligt medryckande i sig, men den som får flickorna att ge allt är Susanna Karvinen, som till och med hunnit byta om till ett par sportigare byxor för att skapa rätt stämning.
– Susanna är superenergisk och positiv och man blir på bra humör när man dansar på de här timmarna. Man gör allt fullt ut och behöver inte tänka på något annat.
Det säger Siiri Terävä, som även hon dansat på institutet sedan liten. Förutom att man blir på gott humör av danslektionerna förklarar hon att man genom dansen kan bli mer säker i sig själv.
– I dansen lär man sig att uttrycka sig själv. Om man är en blyg person normalt så kan man tack vare dansen få bättre självförtroende.
Främjar social förmåga
Klockan sju är dagens danslektioner över. Instruktör Susanna Karvinen är knappt svettig. Bakom sig har hon tre timmar av dans nonstop; två lektioner DanceBeat och en lektion Streetdance. På ett bord vid ingången till salen står en burk tonfisk, lite grynost och en påse nötter. Mycket har hon inte hunnit slänga i sig mellan varven, men det gör ingenting. Hon tycks gå på någon sådan energikälla och i en sådan superväxel som resten av mänskligheten inte känner till.
Dessutom har hon de facto varit här redan sedan nio i morse och jobbat fram koreografier för våravslutningens dansföreställningar.
– Jag gör det här av kärlek till grenen. Jag har själv blivit väldigt påverkad av dansen. Jag kunde som liten ha det lite svårt annars, men när jag fick dansa kände jag mig som hemma.
Nu vill Susanna Karvinen i sin tur uppmuntra och inspirera andra. Hon oroar sig över fenomenet att ungdomar isolerar sig genom att konstant stå med näsan i smarttelefonen, och tror att dansen kunde utgöra en slags förebyggande åtgärd. Nu har hon dessutom börjat leda kurser i uttrycksförmåga på institutet, där deltagarna får träna upp sin expressiva och kreativa sida för att förhoppningsvis bli mer säkra i sig själva.
För precis alla
Förutom att man kan stärka sitt självförtroende och lära sig att uttrycka sig själv räknar Susanna upp många andra fördelar med att ha dans som hobby.
– Många saker förenas i dansen, som motorik och rytmkänsla. Man får kraft ur dansen och det sätter i gång energi i kroppen. Dans fungerar som fysisk kroppsvård och man får bättre hållning. Och det är helt enkelt mat för själen!
Själv tänker hon fortsätta dansa så länge benen bär, och uppmuntrar alla andra från de allra yngsta till pensionärer att pröva – dans passar alla. Det tycker också DanceBeat-elev Minerva Åminne.
– Alla ska börja dansa, det är jätteroligt och alla lärare är snälla. Man får vara sig själv och uttrycka sig på olika sätt.
– Och man behöver inte ha dansat tidigare, man kommer snabbt i kapp med lärarnas hjälp, flikar Ellen Kolu in.