Humorgruppen Kaj träffar mitt i prick
I helgen stod Östnyland i tur då Österbottens såkärtåppar, humorgruppen Kaj, drog fram på sin första turné i södra Finland. Publiken, de älskade sina favoritpampeser från första stund.
BORGÅ Killarna i Svenskfinlands populäraste humorgrupp Kaj, Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård, har blivit något av ett fenomen i Österbotten och nu är de ute på rundresa för att charma resten av Svenskfinland. I helgen nådde turnén Pjasi på fääland fåot Östnyland och det var på tiden visade det sig.
Först ut var Sibbo och då killarna knackade på reagerade personen som öppnade med ett rop: "Birgitta, den där kvällsjuttun är här". Skämt åsido. Den sympatiska humorgruppen är välkänd och älskad i hela Svenskfinland, det visar inte minst de två slutsålda föreställningarna i Borgå.
Det roliga med Kaj är att de går hem hos alla. Den som är bekant med trion från förr skrattar gott åt väl bekanta gamla godingar medan nykomlingar i publiken skrattar av nyhetens behag. I helgen twistade Bodil lika ivrigt med benprotesen som hon brukar och heimani lades i skick det också – till publikens stora förtjusning.
Genuint
Killarna i Kaj driver friskt med sig själva och med varandra, och det är så galet att man inte kan låta bli att skratta. De är genuina, godmodiga, gladlynta och bjuder på den rätta sortens harmlösa humor som kanske just därför är så avväpnade att den träffar mitt i prick. Till exempel bjuder Kaj på hur många halvdåliga ordvitsar som helst, men framförda på rätt sätt är också de roliga och skrattframkallande.
Inte nog med att Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård har en befriande humor, de är också skickliga musiker. Deras fyndiga låttexter driver med folk och bekanta samhällsfenomen utan att vara elaka. Låtarna är svängiga, refrängerna fastnar på direkten och vem har sagt att man inte kan skriva en storvulen ballad om den egna hankatten som sprungit bort. "Frassin, van je duu?" sjunger Jakob Norrgård med patos och ber om förlåtelse för att han kastrerat katten – det var trots allt inte meningen att kapa vänskapsbanden samtidigt.
Hög igenkänningsfaktor
Kulturkollisioner, typ landsortsbor och stadsbor, är tacksamma ämnen att skämta om och samma gäller förhållandet mellan svenskan och finskan i Finland. Något av en kombination av de här två finner man i Kajs låt Tango taas där ungkarlen Bo-Harald (som fortfarande bor hem med mamm) åker till tangomarknaden i Seinäjoki för att hitta sig en brud. Puukko-knivar glimtar till, spritflaskorna halsas och finliret är bortglömt då en stadig finska undrar: Haluatko tanssia, saanko luvan saatana?
Mellansnacken fungerar också. Kaj kör med hög igenkänningsfaktor och parodierar lika skickligt finlandssvenska ungdomsmusikaler (Siisti mopo) som typisk finsk rapmusik (Hupparipäivä). Popbandshäftiga är Kaj inte. Kanske det är därför som det inte brukar slängas upp några trosor brukar på scen då killarna uppträder? Däremot lär det ska finnas gott om gamla tanter som bombarderar dem med stickasockor och bullbitar åt Kevin för att han är så mager.
Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård bjuder på en show som är välgjord från början till slut. Är man så skickligt pajasig som de så behövs inga extra effekter för att göra succé. Publikens gensvar sade allt: man skrattade högt, applåderade mest hela tiden och sjöng med i låtarna. Trosorna, sockorna och bullarna lyste däremot med sin frånvaro.