Viirus satte i vitsigaste växeln
Alla partier var på plats – även oinbjudna Carl Haglund eftersom SFP alltid är med – då Viirusteatern gästade Sibbo med premiärföreställningen av Christoffer Strandbergs politiska satir Valet och kvalet. Resultatet blev en roande helkväll.
Jean Sibelius Finlandia ljuder, eurodiskon dunkar, signaturmelodin till Mission Impossible bygger upp spänningen och Björn "Nalle Wahlroos" dirigerar grodorna i sin trädgård. I Viiruspjäsen Valet och kvalet finns det inga gränser för vilka former det pågående politiska rävspelet och ränksmideriet med näringslivet kan ta och det märks redan på musiken.
Skickligt parodierade partibossar håller den ideologiska fanan högt, men stackars Timo Soini är utsjasad av valhysterin och söker lugnet i hemskogarna i Noux för att få lite Timo-time. Robert Kock, utmärkt som kalasmagad sannfinländare, slår sig ner på en stubb (det händer ju så lätt att man tappar en bokstav då man pratar svenska) och förbereder sig för nästa jytky.
Marika Parkkomäki som kristdemokraternas Päivi Räsänen diagnosticerar Timo Soini med valpsykos och rekommenderar honom att "andakt in, andakt ut." De delar en ekumenisk stund i naturen och enas om att de tillsammans är starkare mot knarkare och flyktingar. Hejdlöst rolig är Christoffer Strandbergs överhurtiga Alexander Stubb som springer på "Timpe" i skogen och passar på att ta en selfie med honom. Twitter nästa, förstås.
Politiska manér
I Valet och kvalet driver man friskt med de enskilda politikernas manér och typiska sätt att uttrycka sig. Igenkänningsfaktorn är berömligt hög, inte minst Marika Parkkomäki är utmärkt som en hostande och harklande Antti Rinne. Socialdemokratbossen är för övrigt ute efter en björntjänst av krösusen Björn "Nalle" Wahlroos (Christoffer Strandberg) vars vakthundar, Thatcher och Reagan, är specialtränade att känna igen socialdemokrater och kommunister på lukten.
Det finns ingen given valvinnare i Valet och kvalet men däremot finns det hela raden av vinnande skådespelarprestationer. Skådespelarna får grovjobba på scenen; de gör otaliga roller och de gör dem med bravur. Publiken bjuds på många kvicka klädbyten och en parad av illasittande peruker. Till exempel Christoffer Strandberg formar smidigt om sig från en flinade, hurtbullig Alexander Stubb till en timid Carl Haglund, till en jämngrå Matti Vanhanen, till en småsvärande Jörn Donner.
Tobias Zilliacus regi fungerar men för att vara en humoristisk pjäs med aktualitetsstämpel så känns två timmar och lite till som för mycket. Några bitar ur den rätt spretiga helheten kunde gott ha gallrats bort. Nicke von Weissenbergs enkla scenografi klaffar däremot och formar sig med enkla tag till allting som behövs: björkskog, krogmiljö, tevestudio och herrgårdsaltan.
Högt och lågt
Gräsrötterna, väljarna, finns också med och på stamkrogen C'est la vie debatteras ämnen som ligger de finländska väljarna nära om hjärtat, såsom hotet om EU-sanktionerade spritrestriktioner. Robert Kocks sprithalsande poet skålar inhemskt (tror han – Finlandiavodkan är ju numera amerikanskägd) för att stöda den finländska identiteten och företagsamheten.
Christoffer Strandbergs pjästext rör sig, precis som det sägs i programbladet, på högsta och lästa nivå. Pjäsen bjuder på smarta och fyndiga ordlekar och författaren klarar balansgången mellan att driva med god smak och vara tillräckligt vass för att det ska bli politiskt roligt. Må så vara att de allra billigaste skämten kunde ha spolats.
Med Valet och kvalet har Viirus satt i den vitsigaste växeln, i varje fall om man får tro premiärpubliken som höjde skrattvolymen i takt med att de politiska förvecklingarna på scenen blev allt snårigare.
- ★★★✩✩
- Teater Viirus pjäs turnerar i Svenskfinland våren och hösten 2015.
-
Text: Christoffer Strandberg. Regi: Tobias Zilliacus. Dramaturgi: Christoffer Mellgren.
På scenen: Robert Kock, Marika Parkkomäki, Christoffer Strandberg. Musik: Robert Kock. Scenografi: Nicke von Weissenberg, Tobias Zilliacus. Ljus: Nicke von Weissenberg. Ljud: Robert Kock, Björn Karlsson. Koreografi: Maria Ahlroth. Kostym: Elina Riikonen. - Premiär: 11.3 i Topeliussalen i Sibbo.
- Speltid: cirka 2 timmar.