Möte med en värld som inte existerar
Det låter som rena vansinnet men den unga tyska filosofen Markus Gabriel darrar inte på manschetterna när han i sin nya bok Varför världen inte finns konstaterar att världen inte existerar. Men nog allt annat.
Markus Gabriel, f. 1980. är Tysklands yngsta professor i filosofi och chef för internationellt centrum för filosofi i Bonn. Han lär dessutom tala flytande tio språk. Bokens rubrik väckte mitt intresse. Men efter att ha läst den visade det sig, nu som tidigare, att filosofi för en icke invigd är ett knepigt, för att inte säga, förrädisk ämne.
Markus Gabriels filosofi kan jag därför inte uttala mig om. En slutsats är att Gabriel genom sin definition av ordet "existera" konstaterar att det inte kan finnas någon enhetlig teori av verkligheten, det vill säga den teori om allt, som bland annat Stephen Hawking försökt bevisa. Nåjo. Ett dylikt påhopp är nog snarare ett uttryck för en akademikers vilja att misskreditera sin kollega än för att ha kommit på den "yttersta sanningen".
Inte tillräckligt stort
Markus Gabriels filosofiskt nyliberalististiska bok Varför världen inte finns seglade hur som helst upp som en bästsäljare i Tyskland. I boken konstaterar han att metafysiken är död och attackerar friskt stora filosofiska, eller vad man nu ska kalla det, av namn som Hegel och Heidegger och alltså också vetenskapsmän som Hawking.
Vad menar då Gabriel med att världen inte existerar? Så här verkar han resonera: allt annat existerar, från bord, stolar, pennvässare och elektroner till demokrati, kärlek och enhörningar (åtminstone i vår fantasi) men inte världen. Det beror på att det inte existerar ett maximalt stort epitet, ett slags allomfattande världsbegrepp, som inte hela tiden går att öka med ett gränsvärde. Och eftersom detta maximala epitet inte existerar kan världen inte heller existera. Kanske det.
- ★★★✩✩
- Originalutgåva: Warum es die Welt nicht gibt.
- Utgiven på Norstedts förlag, 2015, 224 sidor.
- Översättning: Jim Jakobsson.
Men, fortsätter författaren oförskräckt, däremot existerar förvisso en massa meningsfält, både synliga och osynliga, fält som innehåller allt det i världen som vi ser och uppfattar omkring oss.
För att återkomma till Stephen Hawking och teorin om allt säger Markus Gabriel att man aldrig kommer att kunna lösa den. Det beror enligt honom på att Hawking gör misstaget att identifiera världen med universum. Världen är nämligen större än universum medan universum inte är mer än en visserligen enorm, men ändå en ontologisk provins, det vill säga ett bland många föremålsområden eller meningsfält, vilket inte gått upp för Hawking.
Konklusion
Markus Gabriels slutsats är att det är en illusion att det skulle finnas en enda, allomfattande värld. "Att världen inte finns är en glädjande nyhet ... det finns inget superföremål som vi är utlämnade till så länge vi lever, utan vi är insnärjda i oändliga möjligheter att närma oss det oändliga. Bara på så sätt kan nämligen allt som finns finnas".
Efter att ha surfat litet på nätet verkar det uppenbart att Markus Gabriel kan luta sig tillbaka på en stor beundrande hejarklack. Men han har också bemötts med skepsis av personer med filosofiska insikter, individer som talar om ordlekar, om semantiskt hårklyveri och om en omisskännlig doft av humbug.