Serier med blyerts och stygn
Hanneriina Moisseinen har tecknat serier i nästan tio års tid. Blyertspenna är hennes grej, liksom synålen. Hon inte bara tecknar, hon syr också serier.
BORGÅ Hanneriina Moisseinen är en mångsysslare inom konsten. Hon är inte enbart serietecknare utan uttrycker sig själv också via sång och via animationer. Dessutom använder hon sig av traditionellt handarbete för att formulera sig, och ibland gör hon allt i ett såsom i seriealbumet Isä (far) som nominerades för Serie-Finlandiapriset 2013.
– Isä handlar om en familjefar som försvinner och aldrig hittas. Albumet innehåller tecknade serier, men också sydda serier.
Många gånger har hon uppfattat signaler från konstkretsarna att kvinnors syarbeten inte passar i konstnärliga sammanhang. Men hon är gärna lite obekväm, lite annorlunda, och för sitt nyaste album Kylä joka lakkasi olemasta (byn som inte längre fanns) har hon redan sytt 100 serierutor. Resten tecknar hon med blyerts, "det passar mig bättre än tusch".
Det är de inledande serierna från Kylä joka lakkasi olemasta, som utkommer 2016, som hon ställer ut i Galleri Hörnan i Konstfabriken. Kriget är närvarande, men berättelsen är ingen direkt krigsskildring. Hanneriina Moisseinens utgångspunkt ligger i en karelsk deja som får som uppgift att valla kor från Karelen till trygghet i Österbotten.
– Jag har några huvudpersoner som jag följer. Utöver dejan följer jag med en desertör som kommer från Karelen och har släktingar på den ryska sidan. Han förmår inte skjuta ryssar och avviker från fronten. Jag har inte tecknat det än, men det slutar inte bra för honom. Desertörer som påträffades blev skjutna.
Autenticitet
Moisseinen har gjort mycket efterforskningar kring sitt ämne. Hon har grävt ner sig i finska litteratursällskapets arkiv och läst bland annat vittnesmål från evakueringarna från Karelen. Hon har också forskat i försvarsmaktens arkiv och tittat på gamla fotografier för att komma i kontakt med den visuella världen från krigstiden.
– Allting från köksattiraljer till kläder är annorlunda och jag vill att miljöerna jag tecknar ska vara "rätt".
Flera av Hanneriina Moisseinens seriealbum knyter an till Karelen. Hon är själv uppvuxen i Joensuu men släkten kommer från det Karelen som i dag ligger på andra sidan ryska gränsen. I sitt första seriealbum återberättar hon traditionella berättelser från Vienan Karjala, det så kallade vita Karelen. I ett andra album fokuserar hon på skamliga historier.
– Jag har åkt omkring och suttit mig ned hemma hos folk och försökt få dem att berätta om de skamligaste de någonsin råkat ut för. Jag är intresserad av skämmiga historier, eller egentligen av det som finns i gränslandet mellan roligt och skamligt.
Ljudkonstverk
I Kylä joka lakkasi olemasta har Hanneriina Moisseinen jobbat tillsammans med musikern Eero Grundström. Han har komponerat ett ljudkonstverk utifrån hennes serier. Kantelen ljuder och bomberna kreverar i bakgrunden. Det cirka tio minuter långa verket bildar ett ljudlandskap till serierna.
Den som ser serieutställningen på Galleri Hörnan kan också lyssna på verket. En gammaldags radio och en c-kassett finns framdukade på ett bord; där ligger också några av henne broderade serier.
Hanneriina Moisseinen är inbjuden till den första seriefestivalen Å-Fest som ordnas den 14 februari i Borgå. I samband med festivalen visas också dokumentärfilmen Laulu på Bio Rex. Det är Selma Vilhunens film som handlar om hur seriealbumet Isä kom till.