Djuret på insidan tittar fram
Är jag jag eller är jag någon annan? Är jag på rätt väg i livet? Det är djupt existentiella livsfrågor som Borgkonstnären Paula Salmela dyker ner i med sin utställning Am I me på Galleria Daisy.
BORGÅ. Konstnären Paula Salmela inspireras av samspelet mellan djur och människor. Hon dyker ner i sagornas värld, i darwinismens läror och i egna naturupplevelser. Någonstans där, i gränslandet mellan de stora aporna och homo sapiens, föds hennes tankeväckande och fantasieggande konstverk.
Flera av Paula Salmelas finurliga små alster – skulpturer, collage, tavlor – känns humoristiska vid första anblicken. Porträttet Isoäidin vaatteissa, i mormors kläder, föreställer vargen utklädd till Rödluvans mormor. Porträttet är svartvitt och infogat i en gammal ram, så där som det anstår förfäder i tidigare generationer. Bilden är inte bara fyndig, den är också småkuslig med vargens suggestiva blick lånad från ett riktigt fotografi.
– Det heter ju att ögonen är själens spegel. Jag upplever att vi har mycket mer gemensamt med djuren, till exempel de stora aporna, än vad man kanske kunde tro.
Mörka undertoner
Hos Paula Salmela har det roliga ofta djupare och mörkare undertoner. Grodstatyetten, hur gullig som helst vid första anblicken, heter den förklädda prinsen och tar ställning till ett samhälle där allt mer är yta och allt mindre är innehåll.
– Någon upplever det jag gör som figurativ konst, andra läser in mera i alstren. Det står var och en fritt att tolka som den vill.
Am I me heter utställningen och Paula Salmelas avsikt är helt tydligt att väcka frågor om personlighet och identitet hos tittaren.
– Alla borde se sig själva i spegeln och verkligen titta efter. Fundera. Är jag på rätt väg? Det är så lätt att fastna i gamla hjulspår. Samtidigt är det ett faktum att vi alla förändras hela tiden. För mig personligen är naturen den viktigaste spegeln.
- Borgåkonstnären Paula Salmela ställer ut på Galleria Daisy, Mannerheimgatan 13, Borgå.
- Utställningen pågår till och med 14.2.
Respekt för naturen
Det finns ett inneboende djup i Paula Salmelas konst. Hon vill också dra i betraktarens känsligaste nervtrådar och påminna om att livet är förgängligt. Samtidigt vill hon påminna om att de val vi gör i dag påverkar vår omgivning och formar framtiden.
– Jag tycker det är viktigt att vi respekterar naturen och djuren, och att vi skattar dem högt.
Salmelas konst är också ett kraftigt ställningstagande för konsten. Hon slår ett slag för konsten mot ett samhälle där världsliga ting är viktiga och det mesta mäts i pengar. Hon gillar inte nutidsmänniskans sätt att alltid jämföra sig med andra – och ofta komma till korta då man skriver summan på strecket.
– Folk borde lära känna sig själva, bli bekanta med sitt innersta, i stället för att snegla på andra.
Konstfantasi
Utställningens namn Am I me sammanfattas i ett litet alster som formas av en spegel – i gammaldags guldram – med ett gristryne fastlimmat på mitten.
Paula Salmela har för vana att använda naturmaterial, och allt möjligt som hon kommer över i sina konstverk. En hummerklo fungerar till exempel som näbb på en örnliknande träskulptur. En färggrann gammal plåtask har utrustats med en speldosa i sidan och där får åskådaren veva fram sin melodi, långsam eller snabb, helt enligt det egna humöret.
– Jag jobbar mycket med auditiva element i min konst. Det ger sinnena en extra dimension av upplevelser.
Utställningen på Galleria Daisy pågår till och med den 14 februari. Det är samtidigt den sista utställningen i galleriet som stänger på obestämd tid. Esa Tapanainen, som upprätthåller galleriet, kommer att flytta sin angränsande ram- och konstnärstillbehörsaffär till en annan lokal inom kort, och det är ännu öppet om galleriet återuppstår där.