Spela trummor är ett känslotillstånd
Mikko Kaakkuriniemi har alltid älskat att trumma. Däremot drömde han aldrig om att bli rockstjärna – det kunde lika gärna ha blivit bandyproffs – men nu turnerar han med ett av Finlands största rockband, Von Hertzen Brothers.
BORGÅ – Vill du göra intervjun på svenska eller finska, frågar jag då vi träffas hemma hos Mikko Kaakkuriniemi i Borgå. Om jag förstått det rätt så har du bott rätt länge i Haparanda och gått i skola på svenska där.
Mikko Kaakkuriniemi ger ifrån sig ett så hjärtligt skratt att hans präktiga skägg hoppar upp och ner.
– Oj, min svenska är så rostig. Kanske det ändå är bäst att vi pratas vid på finska, säger Borgåbon sedan åtta år tillbaka.
- Trumslagaren Mikko Kaakkuriniemi är först ut i Östnylands artikelserie om skickliga trumslagare i regionen. Han ger över trumpinnen till Borgåtrummisen Thomas Törnroos.
Mikko Kakkuriniemi har spelat trummor för många kända, finska artister däribland Sami Saari, Maarit Hurmerinta, Samuli Putro, Jonna Tervomaa och Tuomo. Sedan 2006 har det mest handlat om Von Hertzen Brothers. Killarna hade gett ut skivan Approach och tog kontakt då de behövde en trummis för turnén.
På skivan trummar Sami Kuoppamäki men de behövde någon med ut på vägarna. Mikko Kakkuriniemi hakade på turnén med tjugo spelningar och blev stadigvarande bandmedlem på kuppen.
– Jag gillade det jag såg och gör det fortfarande. De här killarna har tekemisen meininkiä, de ger järnet och alla bemödar sig verkligen om att göra sitt bästa för att låta så bra som möjligt, var och en på sitt eget sätt.
Skivsläpp
Mikko Kaakkurinimeis insats på trummorna märks förstås också. Det är han som lockar fram rytmen och ger resten av musiken ryggrad. Von Hertzen Brothers är omåttligt pop och den senaste skivan Nine Lives från 2013 klättrade upp till en andra plats på albumlistan redan under den första veckan.
Just nu jobbar bandet på sin sjätte platta som är inspelad i Vancouver av Garth Richardson som jobbat med många världskända band.
– Skivan släpps i mars och efter det drar vi ut på turné. Nästan tjugo konserter är inbokade, tre gör vi i England.
Inga stjärndrömmar
Mikko Kaakkuriniemi har nog fått märka att åren i rampljuset med Von Hertzen Brothers påverkat hans vardag. Folk känner igen honom, det märks. Själv uppskattar han stort att fansen är vänliga och respekterar honom. Till exempel om han rör sig tillsammans med familjen så kommer ingen fram och ber om autograf. Det uppskattar han.
– Jag har aldrig haft några tankar på att jag vill vara rockstjärna. Jag vill se vart trummandet kunde ta mig och här är jag nu. Skillnaden före och efter Von Hertzen Brothers är egentligen inte så stor. Är man musiker i Finland så betyder det kvälls- och veckoslutsspelningar.
Å andra sidan är det en bra grej att ha "fast anställning" i ett band. Mikko Kaakkuriniemi får vara hemma och trixa med sonen – och frun förstås.
- Fyller 40 i år. Familjen består av fru och son.
- Fick sitt första trumset 11 år gammal.
- Klev som 13-åring upp på ungdomslokalens scen och gjorde sitt första gig tillsammans med grannpojken på gitarr.
- Tillbringade nästan 3 år på SverigeFinska Folkhögskolan i Haparanda.
- 1 år gick till militärtjänst vid musikkåren i Lahtis.
- Studerade vid Helsingfors jazz- och popkonservatorium 1994–1998.
- Trummis i Von Hertzen Brothers sedan 2006.
Hur ser din dag ut?
– Jag spelar trummor hemma ur en rent teknisk synvinkel. Jag tycker att jag inte kan någonting och måste öva. När det är keikka är det något helt annat. Det är som om någon vrider på adrenalinkranen, efteråt märker jag att jag knappt registrerat vad jag spelat. Spela trummor är en upplevelse, soitat menemään, man öser på bara.
Övning ger färdighet
Mikko Kakkuriniemi är inte säker på att just han skulle ha ett otroligt välutvecklat rytmsinne eller att han skulle vara "så där fantastiskt bra på att trumma". En viss rytmkänsla, jo, men spela trummor är ingenting som kommer gratis. Trumspelet kräver övning och åter övning.
– Rytmsinnet måste förädlas och bearbetas hela tiden. Det är viktigt för mig att utvecklas som trummis också om man aldrig blir färdig. Samtidigt är jag väldigt självkritisk, kanske lite för kritiskt. Personligen tror jag att det allra viktigaste för mig är att det är roligt och känns bra att trumma.
Han beskriver hur rytmen känns i hela kroppen.
– Det måste den göra, annars skulle det bara vara att slamra på till ingen nytta.
Trummor är grejen
Mikko Kaakkuriniemi har ingen direkt förklaring till att musiken och trummandet blev hans liv Han har ingen musikbakgrund hemifrån och uppfostrades heller inte med betoning på musik. Morfar sjöng i kör, det var allt.
För knatten Mikko fungerade kastruller som trummor, locken som hihattar. Han trummade på kuddar, ja, egentligen på allting som det gick att locka fram rytmer på. Som elvaåring fick han sitt första trumset och det kändes helrätt.
– Den kommer någonstans ifrån. Den där primitiva reaktionen då man känner att någonting är ens egen grej.
Trumsetet har han fortfarande kvar, och för tillfället fungerar det som hans övningsinstrument. Föräldrarnas garage har bytts ut mot källaren i frontmannahuset i Borgå.
När vi pratat färdigt ångrar han sig.
– Äsch, vi borde ändå ha gjort det här på svenska.