Svenska ord men också visor
Det var ord och inga visor, det som vissångare mera kända doktoranden i ämnet "Identitet i samspråk", Helena Palmén, tog upp i sitt spirituella festtal på svenska dagen-festen på Grand i torsdags. Men visorna lyste inte heller med sin frånvaro.
BORGÅ. – Ni har alla goda kunskaper i svenska, inledde Helena Palmén sitt festtal betitlat Vårt östnyländska språk: föreställningar, fakta och lite fantasi.
Påstående fick eventuellt en och annan modersmålslärare i publiken att haja till men festtalaren var väl förberedd.
– Goda kunskaper i svenska är nämligen inte synonymt med ett perfekt språk utan mera betingat av Borgåbons, och överlag östnylänningens förmåga, att behärska språkets genrer, språklig interaktivitet och språkliga varieteter, slog Palmén fast.
Med andra ord är vi för det första skickliga på att skilja på språkliga genrer, ett festtal låter annorlunda än vardagstal bland vänner, etc.
För det andra innebär skickligheten på språklig interaktivitet enligt festtalaren att vi är bra på att använda diskurspartiklar, det vill säga ord som hälsnings- och avskedsfrasen "hej, då", eller "nå", "aj" och "sidu".
– När en östnylänning säger hej då och den man talar med svarar hej då, ja då tror helsingforsaren att diskussionen både började och slutade med det.
Vidare betonade Helena Palmén att östnylänningens svenska inte är framfusig eller absolut utan vi modifierar och lägger in ett suddighetsperspektiv i vårt tal.
– Närmare dimman vid Lützen än det här kommer jag inte i mitt festtal, konstaterade Palmén.
Bra anpassning
Om den språkliga varieteten framhöll hon att det finns en föreställning om ett standardiserat svenskt talspråk, utgånget från det standardiserade skriftspråk som uppstod under Gustav III:s tid i Mälardalen på 1700-talet, men att vi talar på olika sätt beroende på när och var vi gör det, på grund av socialt tryck, mm.
Enligt festtalaren är vi helt enkelt bra på att anpassa skriftspråket till det dialektala språket när det behövs. Problemet är själva anpassningen, för också dialekterna förändras, också om de har en ton som ljuder nära hjärtat och som bildar vår identitet.
– Mitt huvudsakliga budskap är att vara modigare, mindre försiktig. Det är mänskligt att blanda språkstilar.
Till sist betonade festtalaren i sitt föredömligt korta tal att hon aldrig talar länge, det har många långa, tråkiga tal lärt henne att undvika. En stilla applåd.
Svenskan i Borgå
Biträdande stadsdirektör Fredrick von Schoultz var i sitt hälsningstal också inne på svenska språket, ur Borgåperspektiv. Han konstaterade bland annat att vi finlandssvenska Borgåbor i dag uppgår till cirka 30 procent men att vi hela tiden minskar.
– Det behövs arbete för att bevara svenskan i Borgå, sade von Schoultz och refererade till ett språkprogram i vår stad, där det framhålls att den språkliga jämställdheten bör utvecklas, och uttryckligen utvecklas, inte bara bibehållas.
Han berättade vidare hur man går till väga i det avseendet inom administrationen och kom sedan fram till hotbilderna.
– Den ena hotbilden för svenskan i Borgå är ekonomin, språklig service på svenska minskar i ekonomiskt kärva tider. Den andra hotbilden är vårt eget agerande, vi måste tala mera svenska och inte slå om till finska för att det känns enklare och tar mindre tid.
Sång och musik
Svenska dagen-festen hade som traditionen bjuder också inslag av sång och musik. Hela programmet presenterades med smidig följsamhet av Grands tidigare verksamhetsledare Annika Nummelin.
Och nu var det visornas tur, för till först uppträdde Borgå Gymnasiums elever med Sofia Jansson vid pianot, Emil Kauppi på elbas och Rosanna Halttunen med Argbiggan Helena Palméns två visor Op Stoorpelingslaande och De gaamabel jackån, sånger som Halttunen med teatralisk geist och dialektalt idiom tolkade helt perfekt. Trion uppförde sångerna före fesstalet, så tala om åsnebryggor.
För instrumentalmusiken svarade skickliga Johnny Nordström Quintet. Pianisten Nordströms fyra egna låtar pendlade från Monica Zetterlundska stämningar till vals i jazztakt och höstligt moderna folkvisetoner. Som avslutning sjöng publiken stående Modersmålets sång.
Svenska dagen-fest
På Kulturhuset Grand den 6.11. kl. 18.
Medverkande: festtalare Helena Palmén; hälsningstal: biträdande stadsdirektör Fredrick von Schoultz; sång med elever från Borgå Gymnasium samt instrumentalmusik av Johnny Nordström Quintet.
Konferencier: Annika Nummelin.
Festens arrangörer bestod av Borgå medborgarinstitut, dess Kamratförbund, Borgå Gymnasium, Borgå stads kulturtjänster och Kulturföreningen Grand.