Sammansvetsade av krigets vanvett
En bra krigsfilm handlar dels om ond bråd död, dels om personkemin mellan människor utsatta för en extrem stressituation. David Ayers film Fury är ett fullgott försök att skapa en krigsklassiker.
Ända upp till nivån för t.ex. Saving Private Ryan som berör ända ned på djupet kommer Fury inte, men ganska nära. Filmen är inte stort orkestrerad utan centrerar sig på det mänskliga i en omänsklig situation, berättad som en historia om fem klaustrofobiskt sammansvetsade soldater på den amerikanska Sherman stridsvagnen Fury långt inne i Nazityskland.
Det är april 1945, det tredje riket håller på att falla ihop som ett korthus, ändå stöter de amerikanska trupper som satts in för att slå ut det sista tyska fienderna på hårdnackat motstånd, såväl i form av SS-trupper som Hitlerjugends barnsoldater.
Glöm klichéerna
Filmen undgår inte klichéer men det tycker jag man ska glömma, hela upplägget, storyn och skådespelarna är så bra att Fury också lodar längre ned på djupet.
Å ena sidan har vi den, unga, rädda och krigsovana "rookien" Norman (Logan Lerman - sonen till fadern (Christian Bale) i westernfilmen 3:10 to Yuma). Norman ersätter en av skyttarna på Fury och tvingas snabbt omvärdera alla moralfrågor och handla för gruppens och sitt eget bästa. Å andra sidan finns det färdigt krigsärrade teamet med Boyd "Bibel" Swan (Shia LaBeouf), Gordo (Michael Peña), Travis (Jon Bernthal) och deras ledare, sergeant Don "Wardaddy" Collier (Brad Pitt).
Skådespelarna är bra, speciellt Jon Bernthal som teamets "bad boy" och Logan Lerman som gröngölingen som växer till sig. Shia LaBeouf som agerat i direkt platta roller i Transformers-filmerna har nu en karaktärsroll som den religiösa skytten i Furys kanontorn, en slags andlig broder till den med bibelcitat agerande prickskytten, soldat Jackson (Barry Pepper), i Saving Private Ryan. Michael Peña som imponerade i episodfilmen Crash är också pålitligheten själv och visst har Brad Pitt förmågan att skapa något extra av varje ny roll.
Självmordsuppdrag
Ordern till Furys manskap är närmast ett självmordsuppdrag, att anfalla en överlägsen motståndare och slå ut dess betydligt effektivare Tiger pansarvagnar. Actionscenerna är många och helt uppenbart skapade för att avspegla en realistisk bild av kriget på en pansarvagn.
Först mot slutet blir scenariot lite väl otroligt, men det hör till storyn. Mellan slagen förflyttar sig sceneriet till snacket mellan soldaterna och besök bland civila tyskar.
I filmen Boktjuven presenterades en mera ovanlig berättelse om vanliga tyskars tysta kamp på hemmafronten för att upprätthålla heder och moral i ett av våld och död präglat Nazityskland. Också i Fury skymtar vi en "god tysk". Han har en liten men avgörande roll för filmens upplösning.