En ängel med klös landade i Borgå
En tam inledning men sedan blev det både intressant och häftigt på Sommarmusikkonserten med Barbara Hannigan som solist och kapellmästare i fredags.
Lite gäspande började fredagens program sakta rulla igång med ett av Igor Stravinskys mera sällsynt nog, tråkiga verk, Historien om en soldat. Stravinsky var på semester i Schweiz då första världskriget bröt ut och kunde inte återvända hem till Ryssland. Vad som tydligen kom ut då var ett stycke om att söka sig själv och att finna sin plats på nytt. Fyndigt nog i form av en historia om en soldat. Avantis orkester drog professionellt ut det mesta de kunde dra av detta rätt så tama verk med hedern i behåll. Musiken Stravinsky komponerade i början av 1900-talet med verk som Rites of Spring och Eldfågeln är en riktig njutning: Skarpt och nyanserat, oväntat, nakna känslor, ett utsökt rytmsinne och på sina ställen kanske t.o.m litet galet. I jämförelse med det var fredagens Stravinskyplock Historien om en soldat med urpremiär 1918, trots sina många taktväxlingar, rena rama klubbmusiken.
Ängel med vassa klor
Efter paus var det dags för Luigi Nonos stycke: Djamola Boupachás. Avskalat, med en sångteknik som från en annan värld tolkade Barbara Hanningan detta vackra och känslosamma verk. Djamola Boupachás som var medlem i den algeriska motståndsrörelsen tillfångatogs, torterades och våldtogs av franska fallskärmsjägare 1961. Händelsen fick stor publicitet och en författare vid namn Simone de Beauvoir skrev om den i tidningen Le Monde. De Beauvoirs centrala argument var att sexuellt våld mot kvinnor angår alla kvinnor, och att våld utövat i Franska statens namn är våld utövat av alla fransmän. Man behöver inte gå längre än till Algeriets nationalsång för att veta vad man tycker om fransmän där. Alla dessa känslor sipprade, ösregnade och kom ibland på en som femtio meters våg då folk hysteriskt försöker fly från ett krig över Medelhavet till Europa. Barbara gav allt hon hade och lämnade en så ödmjuk man kan bli.
Mera lättsamt
Sedan blev det lättsamma barockmelodier i tappning av Heinrich Ignaz Franz Von Bibers Battalia á 10. “Under 1600-talet tyckte tonsättarna om att skriva programusikverk där det presenterades nya speltekniker och närma sig den stora publiken med igenkännbara motiv” står det I programbladet. Vad vi lyssnare fick ut av demonstrationen av ny spelteknik var att använda cellostråken som en slags spänstig trumpinne mot cellosträngarna. Första violinisten Eriikka Maalismaa sken som en lysmask under en sommarnatt då hon koncentrerat tog sig ann de mest krävande partierna och fick det ännu att se lätt ut.
Godbit
Som sista nummer under kvällen hade man förstått att spara på en riktig godbit med många smaker, även så starka att man snabbt måste svälja: György Ligetis Mysteries of the Macabre, ur operan Le Grand Macabre. Barbara Hannigan äntrade scenen klädd i en lång, svart läderrock, som hon senare tog av sig, svarta skaftade boots, kraftigt mejkad och i en kolsvart peruk.Sällan har man upplevt någon som så fullständigt öppet och rent lever in sig i sin roll som en galen och elak gestapohäxa som kommer med dåliga nyheter och ändå sjunger så fantastiskt och hjärtskärande på samma gång.
Verket i sig är ett enda kontrollerat kaos, liksom det kaos vi lever i dagligen, förutom att vårt kaos inte är kontrolleratI textform är det ganska långt rotvälska blandat med galet uttalande av floskler som “silence is golden”, men lite finska hade också hittat fram i det här arrangemanget.
När det hettade till som mest och folk hade det obekvämt oberoende i vilken ställning de försökte sitta, ropar en karl i Avantiorkestern “Mitä helvettiä täällä oikein tapahtuu.” Smilbanden tänjdes ut på de flesta och till och med ett par kluckande ock kvävda skratt kunde urskiljas.
Visst är det konstigt att man i Finland måste prestera allt vad man har, tänja ut sig till bristningsgränsen och leverera 150 procent för att som Hannigan få en stående ovation. Trots det fanns det folk som bara satt i bänkraderna då musiken hade tystnat.
Mikael Green
Earthly Pleasures
✭✭✭✭☆
Konsert kl 18 på Konstfabriken
Barbara Hannigan, dirigent och sopran
Igor Stravinsky: Historien om en soldat
Lugio Nono: Djamila Boucapa.
Heinrich Ignaz Franz von Biber: Battalia a 10.
Gerald Barry: From intelligence Park.
György Ligeti: Mysteries of the Macabre