Hundraåringen som klev in i Kapellparken och sjöng
Östra Nylands Sång-och Musikförbund hör till de pigga hundraåringarna. Som i den kända romanen och filmen klev man ändå inte ut ur fönstret och försvann utan in i Kapellparken sjöng - och dessutom i tre timmar.
LOVISA. Under denna tidsrymd hann vädergudarna visa vad ett finländsk sommarväder kan bestå av. Då ÖNSoMF:s huvudfest i Kapellparken inleddes aningen efter kl. 15 sken solen vänligt ned på de omkring tre hundra uppträdandena och parkens över två hundra åskådare.
Men redan mot halv fyrasnåret föll de första trevande regndropparna och det stilla, duggande sommarregnet fortsatte under en stor del av konserten. I publiken togs regnkåpor fram och paraplyer spändes upp. Också en och annan sångare sjöng i regnkåpa. Mot halv sextiden bröt solen på nytt fram bakom molnen och slutet på konserten avlöpte i solsken och värme.
Fanborg genom Lovisa
Inför jubileumskonserten samlades sångarna och musikanterna i Tranbrunnsparken för att kl. 14 inleda marschen under respektive sångarfanor mot Kapellparken.
På plats fanns förbundets egna medlemmar AV i Lovisa sångkör, Fridolins Sångare, Kotka Damkör, Lovisakören, Lovisa Stads Musikkapell, Sångargillet i Lappträsk och Wallmokören i Lappträsk samt gästande Box Sångkör, Solf stråkorkester, Vox Femina från Helsingfors, Blåslaget från Åbo, Vestre Gran Blandede kor från Norge, Kristinestads mans- och damkör, Jeppo ungdomsorkester, Gamlakarleby manskör och Östersundom sångkör.
Vid Tranbrunnsparken i södra ändan av esplanaden förstärktes ändå intrycket man fick redan när man kom till Lovisa, nämligen avsaknaden av feststämning och folk i rörelse. Men det bättrade sig ju närmare in mot centrum sångartåget ringlade sig. Framme i Kapellparken insåg nog alla att här var det uppdukat till stor sångfest.
Uruppförande
Efter blåsorkestrarnas festliga inslag och Modersmålets sång, uppförd unisont med publiken, hälsade Lovisa stadsdirektör Olavi Kaleva festpubliken med ett kort och kärnfullt tal. Han underströk bland annat hur Lovisa satsar på kultur, hur staden lever upp under sommaren och hur enbart Lovisa historiska hus-evenemanget i fjol lockade mer än 15 000 besökare.
Jubileet inleddes med uruppförandet Förväntans tid en resa med ÖNSoMF som förbundskör.
Det tredelade verket bestod av två traditionella inslag, Kejsaren sa NJET och Förväntans tid, till tidigare förbundsdirigent Jan-Erik Slätis tonsättning och text, i arrangemang av nuvarande förbundsdirigent Arno Kantola. Som avslutning uppfördes Finlandssvensk rap till valthorn och blandad kör, med text av Harriet Willner i Kantolas tonsättning och med Keijo Liski på valthorn.
Med uruppförandet tog det gamla historiska det nya och dagsaktuella i hand. Slätis berättade mellan verserna bland annat hur förbundets uppkomst går tillbaka till en kontakt mellan Jean Sibelius, aktiv sommargäst i Lovisa under 1880-och 1890-talet, och rektor Artur Relander, lokalförbundets grundare. De två träffades på en järnvägsresa 1910 och 1914 verkställdes så det avgivna löftet till Sibelius att organisera den lokala musikaliska verksamheten.
Efter uruppförandet ingick i samma block några sånger med anknytning till musiklivet i Lovisa samt Kejsaren sa NJET till blåsackompanjemang.
Sångkavalkad
Någon ordinär recension sång för sång känns inte påkallad, en utomhuskonsert utsatt för vädrets nycker har nog av egna utmaningar, men några reflektioner kan vara på sin plats.
Både organisatörer och uppträdande hade gjort ett stort arbete då de i inslag efter inslag, med idel nya dirigenter vid podiet, framträdde med sånger som klingade dels i manskörs- dels i damkörs- och i den blandade körens format.
För manskörernas del tonade Sångarfanan och Suomis sång ut över Kapellparken på ett extra kärnfullt och festligt sätt.
Damkörerna var som bäst mot slutet av konserten i sångerna Fly i ro, Gabriellas sång samt O klang och jubeltid av de inte helt okända herrarna Ulvaeus-Andersson.
I avsnitten med blandad körsång avtecknade sig som vackrast En sommardag i Kangasala med Gustav Antell som dirigent samt Griegs Våren med Joel Forsström som säker och välsjungande solist.
Regnet gjorde att Solf stråkorkester tvingades inhibera sitt solouppträdande, bland instrumenten ingick en trehundrade år gammal violin som bevisligen inte föredrog väta.
Stråkarna var och förblev inpackade också då alla körer på slutet klämde i med När solen tänder sina strålar. Efter förbundsordföranden Ann-Charlotte Elos humoristiska tacktal avslutades konserten med traditionella uppvaktningar. Därefter kunde de medverkande sångarna och musikanterna förbereda sig på jubileumsmiddag på Kapellet medan publiken styrde hemåt med sol i sinnet.