Tove Janssons konstnärskap verifieras på storutställning
Tove Janssons stora 100-årsjubileumsutställning på Ateneum presenterar Tove Janssons (1914-2001) långa karriär som bildkonstnär, illustratör, politisk karikatyrtecknare, serietecknare, författare och skapare av muminfigurerna och muminberättelserna.
HELSINGFORS. Det är en heltäckande bild av Tove Jansson som konstnär besökaren erbjuds eftersom den omfattar alla skeden i Janssons produktiva karriär - måleriet från 1930-talets surrealistiska konstverk till 1950-talets modernism och 1960-70-talets mer abstrakta uttryck, monumentalmålningarna samt muminfigurerna och muminberättelserna.
Unik
Jubileumsutställningar om Tove Jansson har förekommit tidigare. Det som gör den aktuella unik är att flera finländska museer frikostigt lånat ut av sina konstverk till Ateneum.
På utställningen visas bland annat ett representativt urval av Tammerfors konstmuseums omfattande Janssonsamling bestående av målningar, teckningar och mumintablåer. Teatermuseet har lånat ut teaterdräkter från Muminoperan som hade premiär 1974. Dessutom visas många aldrig tidigare utställda konstverk från flera privatsamlingar. Kurator för utställningen är FD Tuula Karjalainen, Marjaana Kinnermä står för utställningsarkitekturen.
Verifierat
Det händer att man i diskussionen om Tove Janssons liv hör beklagande röster över att hon inte blev den etablerade konstnär hon egentligen ville bli på grund av att mumintrollen steg in i bilden .
Då skall man minnas två saker. För det första att Tove Jansson hade flera karriär och många uttryck. Men redan den konst hon efterlämnat är en nog så god verifiering av hennes konstnärliga storhet.
För det andra hade den renodlade bildkonstnären Tove Jansson aldrig kanske skapat mumintrollen och allt vad därtill hör. I så fall hade resultatet varit en katastrof.
När mumintrollen första gången dök upp under krigen hade Tove Jansson redan verkat som konstnär sedan 1930-talet. Hon skapade sina troll som en slags eskapism, ett sätt att vända kriget ryggen och dyka in i en lyckligare och fredligare värld. Sina första mumintroll tecknade Tove Jansson utan att egentligen veta att de var mumintroll: svarta fulingar som tog form på dassdörren. Också i sin första bok figurerade mumintrollen utan eget namn, boken hette Småtrollen och den stora översvämningen, utgiven som ett häfte 1945.
Konsten närvarande
I dag vet vi hur det gick. Mumintrollen som litterär genre blev otroligt populär och figurerar numera beledsagade av en enorm business.
Det har ändå på inget sätt förminskat storheten i Tove Janssons konst. Hon var inte bara en mångsidig utan också en oerhört flitig konstnär. En stor del av hennes målningar är landskap, interiörer och stilleben, men också hav och öar intog en central plats i hela hennes konstnärliga produktion.
Jansson gjorde i själva verket konst av hela sitt liv, och i hennes målningar kan man se reminiscenser av verkliga händelser och personer. Porträtten och i synnerhet självporträtten bildar en intressant helhet i den omfattande produktionen. Självporträtten berättar om självständighet och frihet som var livsviktiga värden för Tove Jansson.
På utställningen ser vi ett flertal självporträtt med Tove Jansson. Som det mest uttrycksfulla anses det lätt surrealistiska självporträttet från 1975, tillhörande en privat samling.
Havsmotiv
Andra målningar med anknytning till Tove Janssons kärlek till skärgård och hav är abstrakta till formen och gjorda på 1960- och 1970-talen. Hit hör Soliga klippor från 1961 med vågat röda berg mot ett knallblått hav, ett betydligt mera hotfullt stormande hav i svart och blått och målningen Åtta beaufort från 1966. Man anar Klovharun och Toves roddbåt någonstans utanför kompositionen.
Livskamrat och
monumentalmåleri
En fantastisk fin målning i all sin enkelhet är också Tove Janssons återgivning av sin livskamrat Tuulikki Pietilä med titeln Grafikern från 1975, där Pietilä sitter och arbetar i ett litet rum, omgiven av konst.
Tove Janssons hemlighetsfulla sida tar sig bland annat uttryck i målningen Mystiskt landskap från 1930, där i fonden en stad avtecknar sig bakom två berg i en suggestiv, naivistisk nattliga vy.
Monumentalmålaren Tove Jansson är representerad av freskerna Fest på landet och Fest i stan från 1947. De gjordes till restaurangen i Helsingfors stadshus. I den senare målningen skymtar man en rökande Tove Jansson framtill och bakom henne en dansande Vivica Bandler, som Tove då hade ett förhållande med.
Tove Jansson älskade sitt arbete och var lika skicklig då hon gjorde små illustrationsarbeten som stora väggarbeten. Ta därför gärna en närmare titt på hennes tecknade små illustrationer till muminböckerna, här är varje streck är ett konstverk i sig och helheten betagande.
Det samma kan man säga om hela utställningen. Utöver illustrationer och skisser ställer Ateneum ut ett tiotal tredimensionella mumintablåer, av vilka de flesta skapats av Tove Jansson tillsammans med Tuulikki Pietilä. Brodern Per Olov Janssons fotografier av Tove Jansson i bland annat skärgårdsmiljö kompletterar presentationen.