Showen som tänjer på skrattmusklerna
Det verkar finnas en beställning på goda ståuppkomiker och imitatörer på finlandssvenskt håll. Därför är Christoffer Strandbergs enmansshow på Viirus ett välkommet tillskott. Skrattsalvorna under och bravoropen efter hans prestationer i föreställningen Skamlöst i fredags var helt på sin plats.
Christoffer Strandberg hör till vårens kull av färska svenskspråkiga magistrar i skådespelarkonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors. Bland hans unga kolleger har vi redan sett Kira-Emmi Pohtokari i den pågående Lillankomedin Bara för dej samt Kajsa Ek och Petter Kevin i Östra Nylands teaters första uppsättning Fågel blå i Borgå.
I motsats till dessa kolleger, men i likhet med André Wickström från Sibbo, verkar Christoffer Strandberg gått in för ett medvetet val: att med skådespelaryrket som plattform bjuda på sig själv som komiker och imitatör.
Krävande
Att lyckad standup-komik är ett avsevärt lukrativare yrkesval än skådespelarens visar kvällstidningarnas parad av kändisar inom underhållningen då höstens nya skatteuppgifter traditionellt offentliggörs.
Självfallet kräver det samtidigt en hel del blod, svett och tårar av denna sparsmakade form av yrkesutövare. Förutom en bra grundidé, ett välskrivet manus och en välgjord regi handlar stand-up om stark självtillit, driven scenkarisma och konsten att möta sin publik utan varken vara tillgjord eller påträngande.
Därför är Strandbergs föreställning snudd på ett smärre under. Samtidigt som han undgått genrens fallgropar spelar han just på de strängar som får publiken att känna igen sig, att trivas - och att skratta.
Fyra i elden
Bland Christoffer Strandbergs fyra huvudsakliga scenkaraktärer avtecknar sig två säkra kort: Jörn Donner och president Tarja Halonen. Elisabeth Rehn ligger där någonstans mitt emellan medan Arja Saijonmaa definitivt inte är den man väntat sig - ändå blir hon en av föreställningens stora.
Men det är påhittade, trygga kulturfarbror Gusi som på svenska, och givetvis på knagglig finska, först hälsar publiken välkommen innan det bär iväg.
Först hamnar Tarja Halonen i skottgluggen. I duffel, röd kalufs och karakteristiskt skorrande r-ljud är det en f.d. president på ett sluttande plan vi möter. Tillsammans med sin Pertti samlar hon på tomflaskor, tvättar sig i Kolerabassängen och söker tillsammans med alla sina katter om asyl hos drottning Silvia.
Butter, läspande, slapp, arrogant och ständigt sugande på sin elcigarrett blir Christoffer Strandbergs version av Jörn Donner exakt så instuderat komisk man har lov att vänta sig. Hans trötta jazzversion av Höstvisan, en sång framförd även i flera andra versioner under showen, är helt oslagbar.
De små manéren, rösten, hållningen och sättet - allt finns exakt där de skall - när Strandberg gör sin version av Elisabeth Rehn. Med sitt "dauersmåleende" och ljusa, mässande röst berättar hon både om tiden som FN-sändebud och människorättsrapportör och om sin knappa förlust i presidentvalet 1994, vilket om och om igen får henne att gå in i en loop och babbla på som en papegoja med en enda inlärd fras.
Och Arja Saijonmaa, den på förhand sett mest otippade karaktären, blir också en person som Strandberg i karakteristisk långhalsduk och med verkningsfulla knyckar med huvudet gör till en scenhungrig, men bortglömd primadonna som till sist tvingas uppträda på danshak i Ingå.
Samtidigt är Strandbergs Saijonmaa-imitation föreställningens stora musikaliska dragplåster när han i Robert Kocks skickliga arrangemang underhåller med många medryckande sånger.
Christoffer Sandbergs imitationsförmåga i kombination med konsten att ta sin publik genom såväl helhet som detaljer, ljus och mörker, gör Skamlöst till en föreställning som lovar mycket gott för framtiden - på både intimare och större estrader.
Skamlöst
På Teater Viirus.
✭✭✭✭✩
Med och av Christoffer Strandberg.
Karikatyrkavalkad av kända personer.
Premiär: 2.11.
Speltid: c. 1 t.
Visas ännu den 13 & 14.11.
Gästspel på Grand i Borgå den 12.12.