Bohemkonstnär. Åke Mattas I taxin målades 1962.

Med självporträttet… i absoluta centrum

Många konstutställningar har åtminstone något eller några självporträtt i kollektionen. På Amos Andersons nya utställning Konstnären i bilden har självporträttet placerats i absoluta centrum, men med utrymme för andra konstnärer tolkningar av vänner och bekanta.

Med presentationen försöker museet också ge svar på frågor med anstrykning till vad självporträttet är och betyder: varför målar en konstnär självporträtt; för att kommentera sin yrkesroll, för att begrunda själens skrymslen eller för att ingen annan modell finns tillgänglig?
Direkta svar ges inte, det är frågor besökaren själv förväntas grunna på i en utställning med det uttalade temat "självporträttet i inhemskt måleri under senaste hundra år".
Att utställningen blev av förklaras delvis av att Amos Andersons konstmuseum i dagsläget är ägare till ett par hundra porträtt av konstnärer. Av dessa är en fjärde del oljor, akvareller och teckningar utvalda för en presentation på Söderlångvik.
Färgvalet och stilarna, ismerna om man vill uttrycka det så, ja hela uttrycket varierar givetvis i en presentation som sträcker sig över ett helt århundrade.
Bland äldre självporträttörer märks William Lönnberg, Jalmari Ruokokoski, Sigrid Schauman, Sulho Sipilä och Rabbe Enckell. Visst, författaren med residens i Diktarhemmet 1959-1973 var inte heller obekant med måleriet. På utställningen kan man betrakta hans satiriska målning Kritik från tidigt 1920-tal. Ett annat renodlat självporträtt är gjort 1967.
Sigrid Schauman som avporträtteras i den nämnda enckellska målningen Kritik tillsammans med Rabbe Enckell själv och Signe Tandefelt finns representerad på utställningen med egna självporträtt. Ett är så tidigt daterat som 1903, ett senare 1940. Men så levde denna yngre syster till Eugen Schauman också över hundra år (1877-1979).
En på sin tid  kontroversiell målning är bohemkonstnären Åke Mattas I taxin. Den återger konstnären med följe i baksätet till en taxibil efter en blöt krogkväll.
Borgåbördige Ole Kandelins självporträtt från 1945, Marcus Collins från 1922 och Ilmar Vuoris från 1910 är med sina rutfält, kontraster och färgval goda exempel på föregångare inom målarkonsten under sin egen tid.
Till utställningens unga konstnärer hör Henrika Lax och Paulina Turakka-Purhonen.
I avdelningen kamratportätt fastnar man för Sam Vannis målning av en ung Tove Jansson, målad 1940. Tove Jansson var då 26 år och synbarligen förälskad i sin avbildare. Om detta skriver hon i sin dagbok med de ungefärliga orden att när hon ser på tavlan säger den henne att den inte kunde vara så vacker om han inte älskade henne.