Edward Duncker - en … lantbrukspionjär

Edward Duncker (1835-1894) föddes som sonson till den berömda krigshjälten Joachim Zakris Duncker på Kinttula gård i Artsjö. Släkten härstammade från Tyskland, men kom via Ingermanland till Savolax i Finland.
Edward Dunckers far Gustav var en av Johan Ludwig Runebergs tre läromästare. Tillsammans med fadern företog sig Runeberg en resa till Sverige 1851 där de besökte minnesmärket för slaget vid Hörnefors. Gustav Duncker var kopist i senaten och kom på en auktionsförrättning 1835 att bli ägare Kinttula gård. Fadern bedrev redan på sin tid en modern lantbruksverksamhet, men det var Edward som renoverade bostället till en mönstergård med specialinriktning på växelbruk och boskapshushållning.

Elev till Runeberg

Edward Duncker började studera i Borgå där han som elev till Runeberg blev student 1851. Till hans bästa ämnen hörde gymnastik, psykologi, finska samt historia. Hans studier fortsatte vid Alexander universitetet i Helsingfors där han fick sin examen 1860. Duncker var också en sångare och tillhörde Akademiska sångföreningen. Han var med när kören gjorde en sångarresa genom Finland 1858 för att skaffa finansiering till studenthuset i Helsingfors.
Efter sin magisterexamen började Duncker enligt dåtida kutym att bedriva studier vid Ultuna lantbruksinstitut i Sverige, där han följande år blev agronom. Hans studier gick bra och han tillönskades efter sin examen god fortsättning från skolans sida.

Gift i Borgå

I Borgå gifte sig Edward Duncker 1865 med Fredrika Snecksenström. Hans far Gustav hörde till de förmögnaste männen i Borgå och hemma hos Sneckenströms bedrevs ett aktivt socialt umgänge. Edward idkade handel på bred front, han ägde en såg och hade tentakler inom sjöfarten. Pastor Borenius vigde det unga paret. I familjen föddes åtta barn, av vilka Werner sedermera tjänstgjorde som stadens läkare.
Elis Duncker var yngsta bror till Edward. Liksom brodern började Elis studera vid universitetet. Han blev vice häradshövding men gav sig ändå hän åt musiken. Elis Duncker blev Finlands första utbildade operasångare och var därtill en utmärkt skådespelare.

Lantbrukspionjär

Edward Duncker löste in Kinttula gård efter faderns död 1863. Edward hade också anslutit sig till jordbrukssällskapet i Nyland och Tavastehus, och verkade som dess förman åren 1887-88. Det var ett agrart sällskap för de stora svenskspråkiga herrgårdarna, som verkade som vägvisare för lantbruket.
Verksamheten tog sig uttryck i utställningar, belöningar och konsulentsysslor. Edward Duncker verkade dessutom som ordförande för Östra Nylands lantbrukssällskap ända till sin död 1894. Han hade fått en god praktiskt och teoretisk lantbruksskolning som han förkovrade under en resa till Göteborgs lantbruksutställning. Om resan skrev han en berättelse.
Duncker hörde till förgrundsgestalterna inom lantbruket i vårt land och försökte också bli ordförande för den 1891 grundade lantbruksstyrelsen men förlorade valet mot Nils Grotenfelt. Duncker blev i alla fall representant i den utvidgade styrelsen för Södra Finlands del. Han skapade sig ett namn i synnerhet som hästkarl och vara kronans ombudsman vid hästtävlingar. Han var en erkänd hästuppfödare och de hästar man köpte av honom var erkänt friska.

Kommunalman

Edward Duncker hörde till våra kommunala centralgestalter då kommunallagen förbereddes. Han arbetade för att göra Artsjö till en självständig kommun, utbruten från Lappträsk kapellkommun, samtidigt som kommunallagen förverkligades.
Som medhjälpare hade han kaplanen vid Artsjö församling, Aron Broms, med vilken han och andra upplysta bönder inledde arbetet för en självständig kommun. Församlingarna och kommunerna skulle frigöras från varandra, till kommunernas uppgifter hörde undervisning och socialt arbete. Kyrkans och kommunens separering i Artsjö skedde ändå stegvis eftersom samma förtroendemän verkade inom såväl församling som kommun och ärenden inom båda förvaltningsgrenarna behandlades på samma möten.

Kommunalnämnden skötte det praktiska och leddes av klockaren Relander. Duncker deltog också i kommunalnämndens arbete och var i regel med och bestämde om både skolärenden och åldringsvård. Också under sitt lantdagsarbete höll han sig ajour med alla kommunens ärenden.
Duncker var ombudsman för Artsjö kommuns ärenden och kvitterade ut de för kommunen beviljade brännvinspengarna i Helsingfors. Han verkade också för Orimattila genom att bland annat förhandla om vägärenden för Hildsdahl gård.

Lantdagsman

Duncker kom i kontakt med lantdagsärenden då han utsågs till elektor 1866. År 1872 blev han representant för domsagan i Mäntsälä. Han verkade vid lantdagen i sammanlagt 22 år samtidigt som han överlät skötseln av hemgården åt förvaltaren Heikki Oskanen, som han utbildat vid lantbruksskolan i Mustiala.

Duncker hade ett digert bibliotek till sitt förfogande. Man känner till dess innehåll eftersom det såldes till antikvariatet Minerva, varifrån det flyttades till Jyväskylä universitets bibliotek. Det innehöll bland annat femhundra bokverk, som Duncker använde i sitt lantdagsarbete och i skötseln av lantbruket. Han kände också till hur lantbruken sköttes på annat håll i Europa. Under sina 22 år vid lantdagen verkade Duncker en lång tid som ordförande för bondeståndet i kommittéerna. Han var lugn och sakkunnig, om också svensksinnad, men ändå opartisk. Han motiverade noggrant alla ställningstaganden och lade fram nya ärenden om de inte uppfyllde hans önskemål.
Fastän Duncker inte var någon utpräglad initiativtagare kunde han tack var sin breda kunskap göra de rätta förslagen och se sakerna i sitt rätta ljus. I bondeståndets dagböcker syns hans tankar tydligt.

Duncker var elektor i lantdagen och innehade också stor makt som fullmäktigemedlem i Finlands bank. Han behärskade samarbetet mellan lantdagens olika stånd och respekterades högt. När han 1894 blev allvarligt sjuk hoppades alla att han skulle tillfriskna. Också under sin sjukdom fanns han nominellt med som medlem i ståndet.

I midsommartid då sommaren var som vackrast nalkades slutet för Edward Duncker på Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors. Hans sista ord var "förbli i sanningen".
Begravningen hölls under högtidliga former i Artsjö med 200 personer närvarande. Prosten Relander från Kivennapa höll griftetalet. Ett reservkompani bildade hedersspaljé och en representant för Artsjö kommun lade ned kommunens begravningskrans med orden " Frid över ditt stoft du fullkomliga kommuninvånare".
Kinttula herrgård såldes i fullgott skick till konsul Anders Hamberg i Lovisa. Dunckers barn ville inte fortsätta med det tunga arbetet med gården. De kära minnena av Duncker kvarstår fortfarande i Artsjö och hans släktingar bjöd i åratal på kyrkkaffe en gång om året.

Hannu Huvinen

Hannu Huvinen
Filosofie licentiat f. 1954.
Arkivskötare vid Nationalarkivet.
Bor i Artsjö och i Esbo.
Har utkommit med en biografi över Edward Duncker på finska.
Har skrivit bl.a. om Jaalas lantbrukshistoria från 1860- till 2000-talet.
Utgett över 40 skrifter.
Bedriver forskning om lantbrukets och landsbygdens historia samt lokal historia.