Prinsen som aldrig blev förbannad

BORGÅ. En stor publik på närmare 200 personer fyllde auditoriet i Lyceiparkens skola när det var dags för en presentation av den i höstas utgivna boken om Louis Ehrnrooth, Prins i en värld som inte fanns, i Benita Ahlnäs serie Människor och minnen på medborgarinstitutet i måndags.

– Vi talar om en bok som rönt en enorm succé och där första upplagan såldes slut omedelbart och den andra bara har en handfull volymer kvar, tillkännagav Benita Ahlnäs innan hon gav över ordet till Louis Ehrnrooth, bokens författare Karin Granlund och författaren Christer Kihlman som skrivit bokens förord.

Indignerat

Under presentationen hördes flera indignerade röster på grund av att Hufvudstadsbladet aldrig recenserade boken.

– Det är ett kulturpolitiskt ställningstagande av Hbl att inte recensera böcker utgivna på eget förlag. Samtidigt innebär det att en massa böcker som kunde ge impuls till en utveckling inte recenseras. Tidningens kultursyn är smal, bara de trendiga böckerna på de stora förlagen duger. Så här har det pågått under många år. För mig är det ingen överraskning men det gör mig besviken, konstaterade Christer Kihlman.

Prins i en värld som inte fanns är alltså inte bara orecenserad i Finlands största finlandssvenska dagstidning, också förlagen nobbade den.

– Jag kan berätta för er att jag efter att ha läst och blivit förtjust i manuset kontaktade Söderströms förlag och rekommenderade boken. Jag trodde att jag som en av förlagets tidigare säljande namn skulle ha ett visst inflytande. Det hade jag inte. Det blev nog ett av förlagets stora klassiska misstag att inte ge ut boken, misstänkte Kihlman.

Skyddad uppväxt

Den första att berätta om boken var Louis Ehrnrooth som talade om en skyddad uppväxt på Tervik gård, där han undervisades hemma ända upp i tonåren.

– Min skolgång inledde jag först som 14-åring i Borgå lyceum och det är nog en väldigt sen ålder att börja skolan. Först var det tungt att gå i skola men det blev bättre.

När vinterkriget började blev Louis Ehrnooth liksom alla som då gick på dåvarande sista åttonde klass student utan examen. Följande anhalt var Finlands armé där Ehrnrooth tjänstgjorde söder om Svir och i fortsättningskrigets slutskede vid Tienhaara.

– Redan under slutet av ställningskriget inledde jag mina agronomstudier. Efter kriget började jag som inspektor på Tervik gård i min 80-åriga fars regi, sedan i en äldre farbrors regi. Småningom kom Alma med i bilden och nu har jag varit änkling i 13 år, summerade Louis Ehrnrooth sitt liv.

Kontakt via dottern

Christer Kihlman förklarade hur han via kontakter mellan sin dotter Nina Kihlman vid Borgå stadsbibliotek och Karin Granlund blev ombedd att skriva förordet till Prins i en värld som inte fanns.
Han konstaterade att det var Nina som först visade honom manuset till boken, ett manus han direkt blev förtjust i. Därför kändes det självklart att skriva förordet.

– Det gjorde ett stort intryck på mig att läsa om Louis Ehrnrooth. I förordet placerar jag in honom i ett större sammanhang. Mycket av det han berättar om har jag själv upplevt.

Tidigt möte

Karin Granlund berättade hur hennes kollega på Borgåbladet Pia-Maria Flodin var den första person på tidningen som Louis Ehrnrooth brukade ringa till för att berätta om nyanlända vårfåglar och andra naturfenomen.

– Då skrattade alltid Pia-Maria glatt i telefonen så jag visste jag vad det handlade om. När Pia-Maria slutade på Bbl valde han att vända sig till mig. Den 13 juli 1993 skrev jag sedan hans 70-årsfödelsedagsintervju och vi blev goda vänner.

Det ena ledde till det andra. Också Karin Granlund slutade vid Borgåbladet. En dag 2005 ringer telefonen. Det är Louis Ehrnrooth som frågar om Karin vill skriva en bok om hans barn- och ungdom. Hon svarar ja.

– Först efteråt insåg jag vilket ansvar jag påtagit mig.

Två versioner

Det blev inte bara en utan två manusversioner innan Karin Granlund var nöjd. I den första versionen berättade Louis Ehrnrooth om sin barndom, Karin bandade in hans livfulla och målande beskrivningar och redigerade ut dem, men var inte nöjd med texten.
Det var de starka bilder hans berättelser gav upphov till som Granlund ville omsätta i text. Det lyckades hon med när hon förstod att koncentrera sig på några nyckelsekvenser i hans liv som hon skrev om i presens form.

– Samtidigt hittade Louis sin mammas brev och de blev en guldgruva för mig. Jag grävde också litet djupare i historien samt intervjuade andra Tervikbor. Louis släkthistoria placerade jag sist i boken, för han var inte så intresserad av släkten.

Aldrig förbannad

Litet senare under presentationen spann Louis Ehrnrooth vidare på konstaterandet att han haft förmånen att leva i en skyddad miljö. Under kriget ådrog han sig inte ens en skråma, i sitt jordbruksföretag drabbades han aldrig av några stora motgångar.

– Det här är jag mycket ödmjuk och tacksam för och hoppas alla människor kunde få uppleva.

Christer Kihlman tog fasta på det Louis Ehrnrooth just sagt genom att betona att Prins i en värld som inte fanns också i den meningen är unik att Louis Ehrnrooth i boken varken anklagar sina förädlar, sin uppväxt eller sin uppväxtmiljö, i motsats till många andra
När publiken därefter hade tillfälle att ställa frågor, fick Louis Ehrnrooths positiva livssyn P-H Nyman att utbrista:

– Blir du aldrig förbannad.

Efter en viss betänketid svarar Louis Ehrnrooth:

– Det har jag nog besparats under mitt liv. Men under kriget förgick jag mig - en gång mot en underordnad, en gång mot en överordnad. Men att aldrig bli förbannad. Visst har det kostat på.