Veterinäryrket är rätt för Grim
Ju mer han jobbar som veterinär desto säkrare blir Grim Wickholm på att han valt rätt yrke. Att få avhandlingen klar visade sig ändå vara motigare än han trodde.
SIBBO Det har varit ett förändringens år för Grim Wickholm, dataexperten som sadlade om och blev veterinär. När vi träffade honom första gången i januari hade han inlett sitt sista år på utbildningen, hade några kurser kvar och letade sommarjobb. Då var hans mål att bli färdig. Om han sedan skulle jobba som veterinär var han inte säker på.
I dag är han säker. Det är veterinär han ska vara.
Sedan i höstas sköter Wickholm, som bor i Sibbo, ett vikariat på halvtid som kommunveterinär i Koskis. Han jobbar två veckor och är två veckor ledig.
– Jag har varit mycket nöjd med arrangemanget. Det är tillfälligt, och därför orkar jag med att bo två veckor i taget borta hemifrån. Samtidigt får jag prova på jobbet på riktigt och hinner fundera på framtiden. Att jobba på riktigt som veterinär behövs för att man ska få en känsla för jobbet.
En annan fördel med ett längre vikariat är att veterinären hinner följa upp hur vården av patienterna utfaller. En nackdel med att jobba ensam, vilket en kommunveterinär ofta gör, är att man ibland saknar en hjälpande hand i form av en djurskötare.
Det händer att en hund eller en katt inte vill bli behandlad.
Trots att Wickholms arbetsveckor inföll över julhelgen kunde han fira jul med sin familj – det råkade sig så bra att han inte hade några jourturer under helgerna. Annars ingår stordjursjour i vikariatet i Koskis.
Nya kliniker
Det fanns en tid då alla legitimerade veterinärer fick jobb automatiskt, men den tiden är förbi. Eller som Grim Wickholm uttrycker det – man får verkligen söka jobb, det är inte bara att välja och vraka. Samtidigt växer djurkliniker upp på många håll i landet och utbudet av veterinärtjänster ökar. En del av de nyare klinikerna satsar på kvalificerad utrustning, och det gör att priserna går upp.
– Jag tänker pragmatiskt att det då finns plats för en lite mindre klinik med mindre utrustning, där man kan sköta sådant som inte kräver röntgen eller magnetröntgen.
Han ser inte stigande priser som ett problem, så länge det finns alternativ.
– Djurägarna får lära sig att välja vad de vill ha och betala för. Om man vill kan man föra sitt djur till en klinik där all utrustning finns om det behövs, men man kan också välja att ta ett billigare alternativ och då ta risken att djuret måste remitteras vidare till en klinik med behövlig utrustning, säger han.
Nästan klar
Att studera till veterinär är inget man gör med vänstra handen, det är en full sysselsättning. När man sätter sig på skolbänken som vuxen innebär det att familjen får anpassa sig till att vardagen förändras. När nu Grims studier sjunger på sista versen och han är ledig mellan passen i Koskis passade han och hustrun på att åka på semester tillsammans.
– Vi har inte haft så mycket ledigt tillsammans. På veterinärmedicinska har man många närvarodagar så man ska vara på plats, och under ledigheterna har jag gjort min praktik.
Ledigheten gjorde gott, och nu har Wickholm tagit nya tag med det sista av studierna. Det var meningen att han skulle få ta sin examen under det här året. Så blev det inte riktigt. Alla kurser och tentamina är avklarade, men ungefär en tredjedel av licentiatavhandlingen återstår att skriva. Avhandlingen handlar om vad som händer med blodvärdena hos hundar med artros när hundarna får smärtlindring med akupunktur.
– Jag räknade med att det skulle vara besvärligt att hitta litteratur, men det var jobbigare än jag trodde. Eller, det finns egentligen hur mycket litteratur om akupunktur som helst – på kinesiska. Och det kan jag inte.
Så småningom blir avhandlingen ändå färdig, och sedan kan Wickholm söka en fast anställning som veterinär – eller göra något annat. Han är inte den som låser sig vid planer.
– Det har varit ett intressant och lite omvälvande år, och det har varit spännande att jobba.