34 kilometer historia på räls
Borgåbanan har en brokig historia bakom sig med konkurser, olyckor och ett nytt liv när oljetågen började trafikera den norra delen av den ursprungliga banan.
BORGÅ När Borgåbanan invigdes i juli 1874 var den resultatet av en lång process som startade strax efter att det första järnvägsavsnittet i Finland, mellan Helsingfors och Tavastehus, öppnats 1862. Redan samma år hoppades man i Borgå på en järnvägsförbindelse till den nya banan. Men staten var inte intresserad och först 1871 fick man grönt ljus av senaten, för ett privat järnvägsbygge. Det fanns vissa villkor, bland annat fick inte tarifferna överstiga statsjärnvägarnas taxor.
Borgå stad överlät bygrätten till de lokala konsulerna August Eklöf och Wilhelm Åberg samt greve Wladimir Armfelt från S:t Petersburg. 1872 sattes de första spadtagen och två år senare rullade det första tåget mot Kervo.
Konkurs direkt
Det visade sig ändå att trafiken inte var lönsam och efter fyra års verksamhet var Borgåbanan konkursfärdig. I nio år, tills man hittade en löpare 1887, lyckades konkursförvaltningen hålla liv i trafiken.
Borgåbanan visade sig vara ett problematiskt projekt på flera sätt. Banan byggdes visserligen snabbt men samtidigt fuskade man med grundarbetena och man fick göra omfattande reparationer på banvallen som delvis var byggd på lermark. En ranglig bro i Veckoski ställde till ytterligare problem under slutet av 1800-talet.
Utdrag ur Trollsländan 21 juni 1890.
Också i Borgå hade man sin beskärda del av problemen. Stationsbyggnaden var så hafsigt uppförd att man redan under järnvägens första verksamhetsår fick bygga om den. Följande stationsbyggnad blev färdig 1895 och visade sig vara ett gediget bygge som står där ännu i dag.
Samma år hade man planer på att bygga ett banavsnitt till Lahtis. Planerna förföll när man började bygga järnvägen mellan Lovisa och Lahtis. Planerna på en elektrifierad bana från Malm via Borgå till S:t Petersburg år 1909 skrinlades också och efter många oförverkligade och storslagna planer samt problem av olika slag köpte staten Borgåbanan 1917.
Under Finlands självständighet började allt fler åka tåg till Helsingfors och passagerartrafiken upplevde sin storhetstid. Många talar ännu i dag nostalgiskt om Borgåbässen med syftning på det lok med karakteristiskt stor trattformad skorsten som drog vagnarna.
Katastrof och Bättre tider
Alldeles i början av den eran skedde den allvarligaste tågolyckan dittills i Finlands historia i Mårtensby. Ett sandtåg körde den 20 september 1918 med full fart in i ett försenat passagerartåg som stod och väntade vid perrongen medan paket och andra varor lastades på och av. Sju personer fick sätta livet till den morgonen och i den rättsprocess som följde befanns de två personer som befann sig i sandtågets lok skyldiga till olyckan. Rätten kom fram till att man inte varit försiktiga nog i dimman. Till saken hör att sikten till perrongen skymdes av en häck eftersom järnvägen gör en kurva när man närmar sig Mårtensby från Nickby.
Ända fram till 1970-talet var det många Borgå- och Sibbobor som använde sig av passagerartågen. År 1957 dök de första rälsbussarna upp på linjen och till en början var de så kallade platthattarna i trafik parallellt med ångloken. Dieselloken började trafikera linjen på 1960-talet men då främst i godstrafiken.
Gummihjulen tog över
Att verksamheten blev olönsam har till stor del att göra med att motorvägen mellan Borgå och Helsingfors byggts och busstrafiken mellan de två städerna fick ett uppsving. I stället satsade Statens järnvägar stort på att bygga ett stickspår från Andersböle till Sköldvik för att trygga oljetransporterna till raffinaderiet. Sköldviksbanan invigdes 1972 med en väsentligen förstärkt banvall och elektrifiering mellan Kervo och Sköldvik. Den ursprungliga Borgåbanan är i dag det banavsnitt som sträcker sig från växeln Olli cirka 1,5 kilometer från Andersböle hållpunkt mot Borgby.
Passagerartrafiken fick allt svårare att locka kunder i takt med att allt fler valde buss eller bil på 1970-talet och 1981 gick det sista passagerartåget mellan Borgå och Kervo. Godstrafiken upphörde 1990 och sedan dess är det endast museitåg som har trafikerat sträckan Olli-Borgå.