Skämttecknaren ser det roliga i situationen
Det krävs talang att i en bild och på några rader text få fram det folkets breda lager tänker om olika fenomen. Den gåvan har Torolf Finnbäck.
BORGÅ Signaturen TOK har redan i över trettio års tid skämtat friskt, glatt och pricksäkert om det som händer omkring oss. Han träffar rätt på ett positivt sätt.
– Man vill väl inte vara en sur gubbe, säger Torolf Finnbäck.
Den konstnärliga ådran är ett arv på fädernet.
– Jag har några kusiner som är duktiga konstnärer. Jag såg inte min pappa rita, men jag har hittat gamla teckningar från hans folkskoletid och det syns att han kunde.
Konstnären i honom gör att handen måste rita något när han talar i telefon eller när han sitter på en föreläsning som inte intresserar speciellt mycket. De ritstunderna har han en god förklaring till. Han har läst i Illustrerad vetenskap att man lär sig bättre om man ritar samtidigt.
Han började sin bana i början på åttiotalet, först enbart som tecknare. Hans svärfar, Harry Granberg (1928–1989) bad honom illustrera texter han skrev för Uusimaa en gång i veckan.
I början av nittiotalet gjorde Torolf entré på Borgåbladet. Varje lördag ingick en av hans skämtteckningar med text i tidningen. Borgåbladet har han lämnat två gånger. Den första gången av egen vilja, men han blev senare övertalad att komma tillbaka. Den andra gången i samband med en av de nedskärningar som gjordes på tidningen. Tidningen Landsbygdens folk, LF, var inte sen att nappa på, och sedan 2008 kan LF:s läsare roa sig med hans underfundigheter. Han tecknar också regelbundet för Skogsbruket.
Skräcken för det tomma
LF utkommer en gång i veckan, på fredag. Han får läsa tidningen någon dag före publicering för att kunna knyta an till något av tidningens teman.
– Det finns gånger när jag tänker att "jag får nog inte till något av det här". Jag har deadline torsdag morgon och det har hänt att jag så sent som kvällen innan inte har kommit på något. Men det brukar lösa sig. Jag har det vita papprets skräck, men hittills har jag inte skickat i väg en tom bild.
I riktigt svåra fall tyr han sig till Vitsboken och hittar där en idé han kan omarbeta. En annan god metod är att hålla ögon och öron öppna i arbetet och på fritiden. Han säger att han medvetet valt att hålla låg profil som skämttecknare för att folk inte ska lägga band på sig själva när de träffar honom.
Han berättar om hur han fick uppslaget till midsommarbilden i LF.
– Jag träffade en vedhandlare som var mycket nöjd med att midsommaren skulle bli kall. Han visste att kylan var bra för hans handel. Folk behöver ved för både bastun och stugan.
Andra gånger, på den tiden han tecknade för Borgåbladet, hände det sig att han dök upp på redaktionen på fredag eftermiddagar och hörde sig för om aktuellt i staden. En gång, före ett kommunalval, fick han veta att Socialdemokraterna i Borgå hade lyckats få Remu Aaltonen med i kandidatgänget.
– Jag ritade en bild på Matti Nuutti, Torolf Bergström och Remu och kallade dem Hurrigames. Sossarna tyckte att teckningen var så bra att de lät trycka upp den på T-tröjor som användes i valkampanjen.
Inte kontroversiell
Torolfs godmodiga figurer är snabba att kommentera till exempel den snåriga byråkratin inom EU, men vissa ämnen håller de tyst om.
– Jag rör inte frågor som väcker starka känslor, till exempel religion eller regnbågsfrågor. Mina teckningar ska också vara politiskt neutrala, det är ett krav av LF.
Hittills har Torolfs teckningar inte getts ut i bokform. Några utställningar har han hunnit med.
– Jag har också målat och ställt ut akvareller. Det är länge sedan och färgerna har torkat. Men det finns i bakhuvudet att ta upp akvarellmålningen på nytt.