Inte vilken gubbe som helst
Det kan verka lätt att plantera ut jordgubbsplantor här och där, men bakom kulisserna är det mycket som måste tas i betraktande. Peter Boije har tjugo års erfarenhet och vet ett och annat om jordgubbar. I år har han valt att testa på nya, organiska alternativ.
BORGÅ Nära Postbacken i Illby ligger långa rader av jordgubbsplantor som bara väntar på att ge skörd. Trots det dåliga vädret är hela fältet fullt av små vita blommor. Nackdelen med det kalla vädret är att jordgubbssäsongen kommer i gång senare än vanligt. Normalt inleds skörden den första veckan i juli, men om det inte blir varmare kommer det att dröja till andra veckan. Kylan har ändå haft sina fördelar, säger Peter Boije som äger Illby gård.
– Det är en lång blomning i år, vilket leder till en längre säsong. Varje blomma som befruktas blir till en jordgubbe och då den sista blomman blommar är det också det sista bäret som utvecklas. Blomningsperioden är vanligtvis två veckor lång, nu är vi inne på tredje veckan och den ser inte ut att sluta än.
Förutom jordgubbslandet på fem hektar som ska skötas odlar Peter Boije också spannmål. Dessutom driver han företaget Illby plast som tillverkar bland annat säkerhetsknivar. Även om det ibland kan kännas tungt att sköta om jordgubbarna vid sidan om jordbruket tycker han ändå om det han gör.
– Jag träffar stamkunder som återkommer varje år för att plocka jordgubbar, och jag får också nya kunder. Det är ett socialt yrke, trots allt.
Plast eller flis?
I år har Peter Boije tagit ett steg närmare en helt ekologisk odling. Han har täckt omkring 30 000 plantor med flis i stället för plast eller halm, som är vanligare.
– Plast håller ogräset borta och fukten inne. Vattnet avdunstar inte genom plasten på samma sätt som genom flis. Man kan redan nu se att några av de nyplanterade plantorna skulle behöva mer vatten.
Flisen har också positiva egenskaper. Den är ren och då bären mognar möglar de inte lika lätt. Den flis som nu har spridits ut är köpt och kommer inte från hans egna marker. Om det blir ett lyckat resultat kommer han i fortsättningen ta tillvara och göra flis då han avverkar lövträd vid åkerkanter. Flis av barrträd har ett lägre pH-värde och även om jordgubbsplantan inte är så känslig mot sur jord så har det betydelse i långa loppet.
– Gården och byggnaderna värms upp med flis så det är inte nytt. Det är ungefär en årsförbrukning som har gått åt till att täcka in jordgubbarna.
På våren är plasten att föredra då den svarta ytan snabbare värms upp och sätter i gång blomningen. Flisen i sin tur har en isolerande verkan vilket kan bidra till att försena blomningen under kalla vårar.
– Vi vet ännu inte hur det kommer att se ut nästa år, vid behov kan vi behöva strö ut aska på den ljusa flisen, säger Peter Boije.
Plasten kan vara svår att få bort när man ska förnya plantorna och landet. Även om det finns maskiner som tar bort det mesta blir det ändå kvar små bitar som sedan måste plockas bort. Flisen behöver man bara plöja ner i jorden. Alternativt kan bioplast som bryts ner på ett par år användas. Men då plantans livslängd är fem år har den ännu tre år kvar att ge skörd då plasten bryts ner. Halmen förmultnar också innan plantorna ska förnyas. Därför lämpar sig flisen bättre, då dess hållbarhet är exakt fem år.
Utrymmet mellan raderna måste också täckas. Gräs är vanligast då det är ett mjukt underlag för kunder som plockar jordgubbar. Halm kan också användas men är mycket vassare under fötterna.
– Många som plockar själv kommer hit med hela familjen och ofta har de bara tofflor på sig eller är till och med barfota. Då är det mycket skönare med gräs som barnen kan springa omkring på.
Ekologisk bekämpning
Det behövs ett fem centimeter tjockt lager flis för att hålla ogräset borta. Än vet man inte hur det kommer att fungera, men vid behov får ogräset rensas för hand.
– Eftersom vi strävar efter att ha en så ekologisk odling som möjligt vill vi undvika växtskydd.
Därför har Peter Boije valt att testa alternativa metoder också för att bekämpa ohyra. I stället för att använda kemiska växtskydd sprider man ut naturliga fiender till ohyran. Denna form av bekämpning är vanlig i växthus, men ute på öppna fält är det svårt att kontrollera spridningen och ett bra resultat kan inte garanteras.
– Om man sprutar med kemiska bekämpningsmedel måste man ta hänsyn till att man inte genast kan plocka och äta jordgubbarna. Visst är kemikalierna en aning effektivare men det finns miljövänligare sätt.
Den snöfattiga vintern har lett till några mindre övervintringsskador, men i övrigt har plantorna klarat sig undan både väder och skadedjur. Men Peter Boije tar inte ut glädjen i förskott.
– Vi har haft tur då det inte varit några frostnätter under blomningen. Om det är nattfrost mitt i blomningen blir det ingen skörd. Förra året var det minusgrader under midsommaren och vi var tvungna att bevattna plantorna hela kvällen. Då blommorna får på sig mycket vatten som fryser till, avger själva frysningsprocessen energi som gör att blomman överlever.
Men med nya odlingsväxter kommer nya skadedjur. I år har plantorna ännu inte råkat ut för några större skador men andra år har de varit desto fler.
– Ett år hade vi sorkar som sprang in under plasten och åt upp plantornas rötter. Då man lyfte upp plantan var det bara bladen kvar.
20 års jubileum
Peter Boijes pappa Christer Boije började med jordgubbsodling redan 1995. I år firas det alltså 20 årsjubileum. I början sålde de jordgubbar på torget, och också till enskilda försäljare. Då var självplocket en väldigt liten del, till skillnad från i dag då nästan alla jordgubbar som säljs är plockade av kunderna. Peter Boije har varit med från början, då han bara var kring 15 år. Nu tar han och hans fru Kadi om alltihop.
När det gäller framtiden funderar han på om självplocket skulle kunna utvidgas. Sallad och olika örter skulle vara lätta att plocka.
– Nytt för i år är att man också kan plocka ärter och nypotatis själv. Vi har försökt anpassa skörden så att allt ska mogna på samma gång. Då blir säsongen inte så lång men mer intensiv.