Svårt att hitta skadegörarens moder
Granen har inte mycket att säga till om när fienden granbarkborren går till angrepp på bred front. En död gran är en ekonomisk förlust för skogsägaren, men ersättningsfrågan är knepig att utreda.
BORGÅ De senaste fem åren har granbarkborren haft goda dagar. Vintrarna har varit gynnsamma, de har varit varma och snöfria eller snörika och gett granbarkborren att skyddande täcke. När dessutom vår och sommar varit varma har skadegöraren haft goda möjligheter att föröka sig.
– Granbarkborren förekommer naturligt i våra skogar, men de senaste årens gynnsamma förhållanden har lett till en oönskad massförekomst, säger Torolf Finnbäck, revirinstruktör på Södra skogsreviret.
Granbarkborren är en skalbagge. Den svärmar om våren och hanarna borrar in sig under granbarken och anlägger en parningskammare. Gamla och försvagade granar har de sämsta förutsättningarna att klara av angreppen.
– Det är en orsak till att granar som växer på sydsluttningar i solgasset ofta hör till de angripna. Är sommaren riktigt fin kan granbarkborren hinna med två kullar per säsong.
I Sverige har granbarkborren ödelagt ett 1 000 hektar stort område. De värst drabbade områdena i Östnyland finns i Mörskom, Lappträsk, Liljendal och Sibbo.
– Borgå har hittills klarat sig lindrigt undan, kanske för att det här, till exempel på Vessö, finns rätt mycket tallskog.
Lagen gäller privat skog
Men det finns undantag också i Borgå. Torolf Finnbäck kontaktades i höstas av en skogsägare vars skog gränsar till de fredade Stensböleskogarna. Skogsägaren hade upptäckt ett två hektar stort angripet område på 200 meters avstånd från sin egen skog.
Insektlagen säger att en privat skogsägare måste få ut tallvirke ur skogen senast den 30 juni och granvirke senast den 15 juli. Skogsägaren måste också se till att vindfällen som är större än 10 kubikmeter forslas bort från skogen.
– Insektlagen gäller privat skog, men inte naturskyddsområden. Det vi skulle behöva är klara spelregler, för att man inte ska vara tvungen att gå ända till domstol för att få saken utredd. Det vi har i dag är en gråzon.
Torolf Finnbäck tar oss med ut till det angripna området. Spåren förskräcker, granbarkborren har på en kort tid tagit livet av många gamla granar. Han förstår skogsägarens oro för sin skog.
– När barken fallit av granen duger den inte längre vare sig till stock eller till massaved och kan endast användas som flis. Det betyder att värdet på virket har sjunkit från 35 euro kubikmetern till 5.
Lämna heldöda
Juha Lumme, överinspektör på NTM-centralen i Nyland, har följt med oss ut i skogen. Han säger att han det angripna området inte hör till de värsta i östra Nyland.
– Det värsta hittills har jag sett i Pockarby i Lappträsk.
Han tycker att man ska lämna kvar heldöda träd. Dels sprider de inte längre granbarkborrar till andra träd.
– Dels finns det i de döda träden parasiter som äter upp granbarkborrar. Det vanliga är att granbarkborren sprider sig en tid, och sedan upphör angreppen av sig själv.
– Klart att man kan hoppas att angreppen tar slut, men till exempel här i Stensböle har den massor av material att sprida sig på, säger Torolf Finnbäck.
Juha Lumme säger att det inte finns orsak till panik och att skogsägarna ska hålla huvudet kallt när det gäller barkborren.
– Virkesuppköparna kan använda hotet om skadegörare som ett påtryckningsmedel för att få skogsägaren att avverka.
Rörstrandsskogen
Forststyrelsens fredade skogsområde i Paipis, Rörstrandsskogen, är ett område där åsikterna om granbarkborrens angrepp på närliggande privata ekonomiskogar har utretts. Skogsforskningsinstitutets forskare kom fram till att det inte gick att påvisa att angreppen skulle ha haft sitt ursprung i Rörstrandsskogen utan att det troliga var att granbarkborren kom till den privata skogen och naturskyddsområdet samtidigt.
Juha Lumme säger att det inte finns ett entydigt svar på frågan om upphovet till förekomsterna.
– Är det en slump att angreppen började den torra sommaren 2010 eller är det fråga om en större förändring som hör ihop med klimatändringen?
Leena Kalin, rådgivare på Skogscentralen, säger att hon har varit med om två fall där ansvar och ersättningsskyldighet utreddes.
– Båda fallen hade samma utgång. Det gick inte med säkerhet att påvisa var angreppet hade uppstått. Det ena fallet gällde skyddad skog i Noux. Men jag vet att det i östra Finland har förekommit ett fall där en privat skogsägare fick ersättning.
Kolla läget
Torolf Finnbäck uppmanar skogsägarna att hålla koll på sina skogar och så snabbt som möjligt ta ner angripna träd.
Om en skogsägare misstänker att barkborren spritt sig från grannens skog och hen vill få ersättningsfrågan utredd, bör Skogscentralen kontaktas som, tillsammans med alla berörda, dokumenterar skadorna. Efter det kan skogsägaren lämna in ett skadeståndskrav som, i de fall staten äger skogen, ska riktas till Miljöministeriet.