Oasen som ger byn gemenskap
Tjänster som försvinner på landsbygden lämnar efter sig ett tomrum. Ett sådant tomrum har bageriet och kafébutiken Keidas i Västerskog lyckats fylla.
SIBBO Bybutiken i Västerskog hann verka i över 80 år innan butikens sista ägare Kjell Martin blev tvungen att lägga ner affären den sista augusti 2012. Stormarknaderna i Söderkulla hade vunnit kampen om kunderna. Men bybornas behov av en plats att träffas, byta några ord och småhandla försvann inte. Den nischen har hembageriet Keidas lyckats fylla mer än väl. Keidas är inrymt i ena ändan av den tidigare butiksbyggnaden, själva bageriet ligger på Mörtträskvägen ungefär en kilometer från kaféet.
– Jag anser att det bästa med bageriet är att det har lyckats kompensera förlusten av butiken. Vi uppskattar Keidas speciellt för dess sociala funktion, säger Teuvo Ek.
Han säger att han förstår hur Boxborna känner sig efter att de miste Sale och den naturliga träffpunkten försvann.
Stamkunder
Teuvo och hans hustru Arja bor i Gumbostrand. Paret hör till bageriets stamkunder. De besöker Keidas minst en gång per vecka. I måndags var det dags igen. Efter en skidtur på tio kilometer kände sig Teuvo i behov av ett mellanmål och de stiger in för att förtära en nylagad köttpirog. Arja passar på att fylla på brödförrådet med en surlimpa.
– Här finns också annat än bröd och bakverk som mjölk och grädde. Genom att handla här behöver vi inte ta oss till Söderkulla mer än gång per vecka, säger Arja.
Arja berättar att det finns många kaféer längs väg 170. Hon och hennes väninnor har besökt tolv av dem och slutomdömet är inget av kaféerna går upp mot Keidas.
Tassarna bort från Sibbo
Ali och Siv Ahonen tar sig en kopp kaffe på vägen hem till Gumbostrand och passar på att köpa fastlagsbullar och rågbröd.
– Vi tittar in då och då, Ali kanske oftare än jag, säger Siv.
Det har gått ett antal år sedan Helsingfors annekterade delar av Sibbo. Helsingfors annekteringsplaner var länge ett hett debattämne, men den diskussionen har mattats av.
– Motståndet var stort, själv var jag med och protesterade på Senatstorget. Men det ledde ju ingenvart kunde vi märka.
Men närheten till den stora grannen gör att det finns nya samtalsämnen. Siv berättar att det tema som nu är aktuellt är Helsingfors planer för Östersundom och också Sibbos planering av Majvik.
Och även om Helsingfors kommer närmare, har Siv inga problem med sin identitet. Hon är och förblir Sibbobo.
Företagare
För att ett bageri och dess butik ska bli en plats som kunderna inte kan vara utan, behövs inte bara goda produkter utan också en vänlig betjäning.
För dagens varmaste leende står Kairi Känd, trots att hennes arbetsdag redan är inne på sin tolfte timme. Hon är delägare i Keidas. Huvudägaren är Isto Rotinen. Han är bagare och konditor med 35 års erfarenhet av branschen. Kairis och Istos samarbete började i en närbelägen fastighet för närmare fyra år sedan, men när hyresavtalet sades upp blev de tvungna att söka annat.
– Jag börjar min arbetsdag klockan 4 på morgonen i bageriet. Isto, jag och en praktikant bakar. Efter det kommer jag hit till butiken och står bakom disken.
Det är Isto Rotinen som står för sortimentet och smakerna.
– Han är konditor av den gamla skolan och vi bakar och säljer traditionella bakverk som Alexandersbakelser, potatisbakelser och bebéer. Det kan hända att just de här bakverken lockar kunderna till sig. Själv är jag estniska och min bakgrund syns eventuellt som en nyans i det vi tillverkar.
Bageriet håller sig med ett stort utbud på bröd.
– Vi bakar femton olika sorters bröd. Sortimentet varierar från dag till dag.
Till de här femton brödsorterna hör till exempel majsbröd, fröbeströdda fullkornsbröd och surlimpa på grovt rågmjöl. Hittills har man inte bakat bröd på surdeg, men det är inte uteslutet att den dagen kommer.
Butiken började med att ha öppet varje dag, men senare skars öppettiden ner med en dag.
– Det blev omöjligt att vara på jobbet 360 dagar om året. Jag tror att kunderna har vant sig vid sex dagar.
Ömsesidigt
Kairi har sin familj i Tallinn. Familjen ser hon i stort sett varannan vecka.
– Vi har tre barn, två är så gott som vuxna, den yngsta är tio år. Min man har också ett rörligt jobb, men vi har kunnat lösa det så att min mor bor hos oss.
Hon säger att det inte har varit svårt för henne att anpassa sig till Finland. Den första kontakten med landet fick hon redan för 20 år sedan när hon studerade träslöjd och handarbete i en skola i Juga.
Företagandet är viktigt för henne, men hon är också mån om kunderna.
– Människorna här är mycket vänliga. Det är också intressant att se hur området utvecklas och få se barnfamiljer flytta in.