Lugnet på landet övervinner allt
Servicenivån i Lappträsk är bra, tycker Lappträskborna själva. Men för att kunna behålla den måste invånarna vara lojala mot de företagare som just nu finns i kommunen.
LAPPTRÄSK Dörren går nästan i ett på Monicas Café i centrum av Lappträsks kyrkby. Det doftar gott av nybryggt kaffe, dagens lunch och andra delikatesser som finns bakom disken.
Kim Svenskberg slår sig ner vid ett av borden med en kaffemugg och en Runebergstårta. Han är född i Esbo men hans morföräldrar hade ett ställe i Hindersby i Lappträsk. Svenskbergs fru kommer också från Lappträsk och nu har han själv bott i kommunen sedan 1980.
– Nog är det ju lugnet på landet i Labby där vi bor som tilltalar, säger han. Och den fina gemenskapen vi har inom byarna med bland annat livlig föreningsverksamhet.
Svenskberg tycker det är onödigt att gnälla över dålig service. I Lappträsks centrum finns allt man behöver – två mataffärer, en hälsocentral, en järnaffär, blombutik, bank och apotek.
– Om något är dåligt här är det väl bussförbindelserna. Men det finns en servicelinje som går från byarna in till kyrkbyn och en som går till Lovisa.
För att kunna bo på landet är det nästan ett måste att ha bil. Svenskbergs pappa är 89 år gammal och har ännu körkort, men den dag han inte längre kan köra själv blir det svårt att bo kvar i hemmet.
Kim Svenskberg hoppas att de jordbruk som finns i Lappträsk i dag ska överleva. Småindustrin och alla mindre företag är också viktiga.
– Då stora industrier lägger ner verksamheten drabbar det så gott som hela byn, det såg man då Mölnlycke stängdes.
Hemvården har ont om inhoppare
Cafeterians innehavare Monica Karlsson ger sig tid att prata med alla kunder som vill umgås. Här i centrum av byn diskuteras både stort och smått.
– Jag tycker om våra beslutsfattare och personalen på kommunkansliet, säger hon. De gör ett bra jobb och får onödigt skäll ibland. Tycker folk att det skulle vara bättre om någon i Lovisa fattade besluten som berör Lappträsk?
Karlsson flyttade 2001 från Borgå landskommun till Lappträsk och ångrar inte för en sekund sitt beslut. Kommunen har ett levande centrum och samarbetet mellan företagarna samt talkoandan i byarna är bästa möjliga. Hon vill försöka se det positiva till och med i det negativa och tycker att man inte kan utgå från att allt serveras på silverfat.
– Men visst finns det saker som kunde vara bättre. Jag hade en kund som sa att hemvården har ont om inhoppare och det överlag verkar vara svårt att få vårdpersonal till Lappträsk.
Många saknar simhallen
Ett av samtalsämnena i kommunen har under den senaste tiden varit simhallen i Porlom. Men de flesta är överens om att den är på tok för dyr att reparera och att kostnaderna för underhållet årligen skulle bli alldeles för höga med tanke på Lappträsks ekonomi.
Granne med Monicas Café på andra sidan gatan är affären K-Extra. Innehavaren Petri Haarala saknar också simhallen. Familjens barn älskade att plaska i bassängen och tyvärr räcker inte tiden till för att åka till Borgå och göra det. Som företagare gör han och sambon långa arbetsdagar. Men de trivs i Lappträsk där naturen finns nära och där människorna bemöter varandra på ett trevligt sätt.
– Vill man åka bort och handla ligger Lovisa, Lahtis, Borgå, Kouvola och Helsingfors nära. Men helst ser jag ju att alla som bor i Lappträsk också gör sina inköp i kommunen.
Tuffa tider för företagarna
Han sticker inte under stol med att det är svårt att vara en av två företagare inom livsmedelsbranschen i en liten kommun. Januari månad är stillsam, allmän recession råder i landet och han har tvingat skära ner antalet arbetstimmar för de anställda som utöver sambon och han är fem personer. Permitteringar kan tyvärr också bli aktuella.
– Om Lappträskborna verkligen skulle handla i de affärer som finns i byn skulle vi alla klara oss. Men handlar invånarna på andra orter är det inte sagt att all service hålls kvar här. Hur roligt är det sedan att åka till Lovisa för att få en ask tändstickor?
Då det arrangeras olika evenemang i Lappträsk borde byborna också ställa upp mer mangrant, anser Haarala. Uppslutningen från andra byar brukar vara bra, men kommuninvånarna som ofta efterlyser jippon av olika slag skulle själva kunna vara lite aktivare.
Anne-Maj Enqvist flyttade för två år sedan från Hindersby till Lovisa. Byn blev utan bank, butik och post, och Enqvist hade ingen bil. Huset såldes till ett barnbarn och nu kommer Enqvist då och då för att agera husvakt, gå ut med hunden eller hjälpa till med olika hushållssysslor. Sådana dagar tar hon servicelinjen från Hindersby till centrum och där besöker hon affärer, banken och ibland även cafeterian.
– Bussförbindelserna från Lappträsk till andra orter är ju nog dåliga, men annars finns allt man behöver i kommunens centrum.
Många stora frågor öppna
I kommunhuset sitter många och grunnar på framtiden. Ekonomin utgör den största utmaningen för Lappträsk och vilka följder social- och hälsovårdsreformen får vet man inte heller.
– Utredningarna om kommunsammanslagningarna, om vi ska fortsätta förhandlingarna eller inte, ska vi ta ställning till i fullmäktige i mars, säger t.f. kommundirektör Susanne Sjöblom.
Antalet Lappträskbor minskade 2014 med 36 personer och då det inte föds tillräckligt med barn i kommunen får befolkningsstrukturen en tyngd av de äldre. Kostnaderna för hälsovård och sociala tjänster ökar.
– Vi kunde inte heller upprätthålla mödrarådgivningen då vi har så få barn.
Men Sjöblom ser också många positiva sidor hos Lappträsk. En helt otrolig talkoanda utgör ett stort socialt kapital. Teatern i Hindersby är bara ett exempel. Invånarna sjunger i körer och trivs i allehanda föreningar.
– Till exempel gör idrottsföreningarna ett fantastiskt jobb. De erbjuder invånarna sådan sysselsättning som kommunen inte alltid har råd med.