Leguanen JR är en bra vakthund
Sävlig och loj men samtidigt blixtsnabb när det behövs. Johan Helander på Emsalö har ett lite ovanligare husdjur för våra breddgrader – leguanen JR.
Leguanen JR ligger nästan orörlig under en rot i ena hörnet av sitt rymliga terrarium. Den är vackert klargrön med en svans som går mot brunt. Det är bara ögonen som rör sig, och ögonlocken klipper med jämna mellanrum. Blicken är vaksam, JR är omkring tre år gammal och lite misstänksam av sig ännu.
– Det kan ta en stund att fånga in den, men sedan är han lugn tillsammans med mig, säger Johan Helander som äger den stora ödlan.
En lite vink om hur snabb leguanen kan vara får man då Helander ska fånga in den – när handen är ganska nära snärtar JR till med svansen över hans hand och det blir ett rejält märke efter. Att slå med svansen är ett sätt att försvara sig och utmärkande för just JR.
JR känner igen bekanta och reagerar då någon främmande kommer på besök. Då reser den huvudet och blåser upp strupflikarna, för att ge intryck av att vara stor och stark.
– Den är en bra vakthund, jag märker genast om någon kommer, konstaterar Helander.
Leguanen reagerar också på färger.
– Den tycker inte om pink. Jag hade en gång en pink tröja på mig och den blev så rädd så den höll på att dränka sig i sitt vattenkar.
Tropiskt
Tidigare hade Helander fyra leguaner, den största över en meter lång, men tidbrist har gjort att han endast har JR kvar. Den håller till i terrariet som är utrustat med klätterträd, hyllor på olika höjd och ett botten täckt med spån. Det finns två infraröda värmelampor som knäpps på automatiskt klockan 9 då leguanens dag börjar och en eldriven värmesten som avger värme hela tiden.
– Leguanen är växelvarm och reglerar värmen genom att klättra upp eller ner i buren, beroende om den vill bli varmare eller svalare. Olika platser i terrariet har olika temperatur.
Äter gör JR på kvällen, broccoli och olika slags sallad, ibland frukt. Av kål får den ont i magen.
Johan Helanders JR är uppfödd i fångenskap, och målet är att skapa en livsmiljö som påminner så mycket som möjligt om den naturliga miljön som är tropiska skogar i Nord- och Sydamerika. Det skall vara tillräckligt varmt, men också tillräckligt fuktigt i terrariet.
– Jag använder en sprayflaska för att spruta vatten i terrariet för att skapa fuktig luft. Leguaner dricker inte, utan får den vätska de behöver från luften och maten.
Leguaner är också bra simmare. Helander berättar att en leguan i naturen kan ligga uppe på en trädgren ovanför en flod och kollar neråt. Om de känner sig hotade släpper de taget och låter sig falla ner i floden.
– De simmar som krokodiler, smidigt och snabbt.
Det är också annars ett mycket snabbt djur. Det är svårt att tro när JR ligger blickstilla, först i terrariet och sedan på Helanders arm. Men man får se upp.
– Den är snabb att kasta sig ut efter maten. Man blir lätt överraskad och man måste veta vad man gör när man handskas med en leguan.
Det händer att en leguan piskar med svansen så att den går av. Då växer en ny svans ut lite i taget. Man skulle kunna tro att JR är kall och lite slemmig, men det stämmer inte alls. Huden är len och mjuk och känns nästan som om leguanen skulle vara gjord av tyg.
Klättrar uppåt
En leguan har ett ganska stort revir. Därför kan det vara knepigt att ha två leguaner tillsammans. Hos Helander bodde tidigare två leguaner i samma terrarium, och det slutade illa för den ena.
Ibland går JR lös i huset. Då söker den sig uppåt och ligger gärna på en gardinstång.
– En leguan jag hade tidigare brukade ofta ligga ute på terrassen i solen. En gång rymde den och klättrade upp i ett träd och det var ganska besvärligt att få ner den.
Hemma hos Johan Helander finns också två katter. De har lärt sig att inte gå för nära.
– De har fått smaka på svansen och lärt sig.
Johan Helanders gäster förhåller sig lite olika till JR.
– En del tycker han är obehaglig medan andra frågar vad han kostar.