Godisboden för alla bygglada
Den gamla järnhandeln vid järnvägsstationen i Borgå är en veritabel godisaffär för renoveraren. Här plockas bland annat beslag, krokar, spikar, haspar och handtag ner i bruna papperspåsar eller placeras i gamla lårar.
BORGÅ Högt uppe på en hylla i järnhandelns hjärta står en rad gamla glasburkar med gammalt färgpigment. Det är karmosinrött, kromgult i två nyanser och blygrå bets. En del etiketter saknas, medan andra är halvt ihoprullade. Om burkarna, och färgen, är till salu är okänt, men de passar perfekt in i miljön: Det här är en bod med hög historiefaktor.
Bakom disken, belamrad med diverse prylar i svajande högar, står järnhandelns ägare Teemu Tukiainen.
– Förre ägaren var för precision och hade allting i raka rader. Jag har mera grejer på hyllorna, i ett organiserat kaos. Nu ser butiken ut som handelsmannen själv.
I elva års tid har han drivit Porvoon wanha rautakauppa och genom åren har kunderna hunnit fråga efter både ett och annat i prylväg. Tilpehööriä, tillbehör, som en kund inflikar. Folk på jakt efter gamla beslag, dörrvred, klossar, haspar och strömbrytare har kommit rätt – det är bara att välja enligt renoveringsobjektets årtionde. Är det kanske en femtiotalsdörr som behöver ny ringklocka?
Spikar med specialmått ingår också i sortimentet, liksom olika ytbehandlingsmedel. Lin i olika form är efterfrågat, bland annat i form av isoleringsmaterial och linplattor. Fönsterpapper är en annan vara som är aktuell till hösten.
– En kund frågade faktiskt om inte handelsman kunde hitta en fru åt honom också, skrattar Tukiainen.
Själv beskriver han boden som en blandning mellan järnhandel, antikaffär, loppmarknad och museum. Till exempel många utländska besökare har svårt att förstå att alla gamla föremål faktiskt är till salu. Ännu svårare är det kanske att inse att grejerna fortfarande är fullt användbara också om de är märkta av spår som livet för med sig – slitage, skråmor, rost och skavanker. Det här är saker som någon älskat förr, eller åtminstone brukat flitigt.
Den gamla järnhandeln har mycket mer att erbjuda än det som möter ögat. Uppe på vinden har Tukiainen en stor samling av gamla fönster och dörrar, bland annat dubbla spegeldörrar. Med vindsvåningen inräknad finns sammanlagt 1 000 kvadratmeter handelsyta.
– Prylarna och föremålen kommer invandrande genom dörren, jag behöver inte jaga så mycket själv. Ibland ger jag mig ändå ut på dyykkausreissu, på upptäcktsfärd och jag till exempel ser att det är auktion på någon gammal lantgård.
Ibland får han donationer och det händer att personer med samlarmani, som fått slut på utrymmet, tar kontakt.
Utöver direkt gamla saker kan man i järnhandeln också botanisera bland nyheter som tillverkats enligt gammal modell. Tukiainen pekar på en av bodväggarna som döljs nästan helt av en hylla med massor av små lådor. Här kan man fynda nygamla dekorativa beslag, till exempel i jugendstil. Han står till tjänst om man inte hittar det man söker.
– Jag har mängder av detaljkunskap om alla små tingester, nippeliosaamista.
Kunden på jakt efter tillbehör hittar inte det han letar efter den här gången. Däremot fastnar en gammal glasflaska i nyporna på mannen. Teemu Tukiainen tar fram en lupp och kollar stämpeln i flaskbottnen. Någon prislapp får han inte syn på varpå han frågar kunden vad han vill betala för den.
– Jag vill betala pinsamt lite, säger kunden och till sist blir det affär för 5 euro.
Folk blir väl bemötta, med sakkunskap, i godisbutiken för byggare. Pratstunden på bred savolaxiska får kunden på köpet.