Livet är mycket lättare nu
Antti Parviainen kämpade med extra kilogram. Vikten åkte bergochdalbana men ingenting hjälpte. Nu är det snart två år sedan han genomgick en magsäcksbypass och han mår bättre än på länge.
BORGÅ Antti Parviainen fyller snart 54. Han orkar bra. Sover gott. Har livskvalitet. Trivs med sin vikt. Men vägen dit har varit lång och tung. De senaste tre åren har för honom inneburit en metamorfos, för i ett skede mådde han allt annat än bra. Vikten var som värst uppe i 160–170 kilogram och han åt kolesterol- och diabetesmediciner dagligen.
Dessutom sov han dåligt. Vaknade många gånger per natt och kände sig aldrig riktigt pigg dagtid. Orken var det heller inte mycket bevänt med. Försökte han sig på att motionera tog knäna stryk, kroppen klarade helt enkelt inte den allt större kroppsmassan.
– Visst erkände jag för mig själv att jag inte var i världens skarpaste form. Och visst försökte jag gå ner i vikt – och gjorde det också – men kilogrammen kom alltid tillbaka då påssoppsdieten eller var det nu var tog slut. Jag behövde bara gå förbi en korvkiosk och känna lukten så gick jag upp 2 kilogram.
Parviainen har studerat idrott, han har spelat bandy på högsta nivå och efter den aktiva karriären fortsatte han som tränare. Där gick det snett, han fortsatte leva idrottarlivet fast han inte längre sportade själv.
Idrottaraptit
– Jag åt som en idrottare med en idrottares aptit, lika mycket och lika ofta, utan att göra av med all extra energi som jag stoppade i mig. Jag har aldrig varit någon stor öldrickare eller godisråtta, utan ökade och ökade i vikt via vanlig mat.
I tränarbåsen är det ingen ovanlig syn med överviktiga, medelålders män.
Många är ex-idrottare och Parviainen gissar att de gått lika för dem som det gick för honom.
Väckarklockan för hans del kom då hans pappa dog och kort senare även hans farbror. Bägge var rejält överviktiga och han insåg att om några år är i samma situation om han inte tar tag i saken. I det skedet hade läkarna också konstaterat att han hade hjärtflimmer och han insåg att han var på väg mot samma öde om han inte fick vikten och levnadsvanorna under kontroll.
Antti Parviainen tog kontakt med Borgå sjukhus och bad om hjälp. Övervikten och de påföljande sjukdomarna hade blivit ett för stort problem att rå på själv; han behövde stöd från proffs. På sjukhuset fördes tanken på magsäcksbypass, det vill säga på en operation där magsäcken förminskas för att patienten ska gå ner i vikt, fram. Parviainen hade läst om motsvarande operationer i tidningar – både om lyckade och misslyckade ingrepp – och valde att satsa på en operation.
Lång process
– Det måste få ta tid. Den mentala processen är väldigt viktig då man bestämmer sig för en magsäcksbypass. Är det här för mig? Vad innebär det riktigt? Ännu på vägen till operationssalen frågade läkarna om det här är vad jag vill.
Det ville han. Operationen gjordes vid julen 2012 och sedan dess har Parviainen levt sitt nya liv med allt vad det innebär.
Livskvaliteten har skjutit i höjden. Han behöver inga mediciner, blodvärdena är utmärka och han har heller inga problem med blodsockret. Nu sover han gott om nätterna utan att vakna titt som tätt; sömnkvaliteten steg till utmärkt då den stora magen som tryckte på urinblåsan försvann.
– Jag är otroligt mycket piggare. Klart att jag måste kolla vad jag äter, men egentligen så KAN jag inte äta så mycket. Det ryms helt enkelt inte.
Efter en magsäcksbypass är magsäcken så liten att man inte förmår stoppa i sig så mycket mat. Antti Parviainen har fått lära sig att äta mindre mängder men oftare än tidigare.
– Nu för tiden behöver jag äta många små mellanmål under dagen.
- Född: 1960 i Kemi, bott i Borgå i tjugo års tid.
- Familj: Fru och två barn födda 1991 och 1994.
- Arbete: Kvalitets- och säkerhetschef på Helsingfors diakonissanstalt.
- Favoritmat: Sushi.
- Teveprogram: Sydämen asialla.
- Hobbyn: Läser gärna, böcker om ledarskap, är särskilt förtjust i svenska deckare, på finska eller svenska.
- Annat: Idrottsvän, tittar gärna på fotboll, ishockey och korgboll. Tränare för Akilles bandylag och tränare för finska landslaget i bandy.
Kött, fisk och grönsaker hör numera till hans matfavoriter. Väldigt fet mat som pizza eller hamburgare ids han inte äta, det känns inte bra. Samma gäller pasta och ris. En stor skillnad till det tidigare livet är att han dricker mycket vatten, 2 liter om dagen har läkarna rekommenderat, och det försöker han hålla sig till.
– Sjukhusets näringsterapeut har varit till stor hjälp och stöttat mig då jag lagt om mina vanor. Uppföljning hör till processen vid en magsäcksbypass. Hela processen har tagit cirka tre år.
Vågens visare ligger nu på 92 kilogram och där ska den ligga.
– Jag går på vågen minst en gång i veckan, alltid vid samma tid på dygnet. Jag gör det för att jag vill det – och för att näringsterapeuten har rekommenderat att man ska tro på vågen i stället för att stirra på hålen i bältet.
Parviainen trivs med sitt nya jag och är nöjd med sin vikt, men visst är han också rädd för att kilogrammen ska komma smygande igen.
– Om siffrorna på vågen pendlar uppåt och visar ens 500 gram mer så känns det som om ”hjälp, nu är det kris”.
Härlig motion
En stor och viktig förändring för honom är att han igen kan röra på sig, motionera, spela bollspel.
– Nu orkar jag igen göra saker, och det är en oerhört stor skillnad jämfört med mitt förra liv. Jag är jättenöjd, fiilisen är härlig.
Antti Parviainen har mötts av mestadels positiva reaktioner på sin yttre förvandling. Men det finns också de som är märkbart besvärade då de träffar en avsmalnad Antti, de tror kanske att det är någon sjukdom som ligger bakom viktminskningen.
– Förändringen är så stor att folk inte kan undgå att märka det. Många undrar hur jag lyckats och jag berättar gärna – jag tycker det är viktigt att vara öppen kring min fysiska förvandling.