Duktiga damer stampar loss
Den nya danstimmen för 55-plussare ger kroppen en mild men bestämd genomkörare. Varje tisdag lotsar Heidi Haimi en grupp glada damer i dövskolans gamla gymnastiksal, eller Liikkeeni Tyyssija som den kallas i dag.
BORGÅ Vintersolen tittar in genom empirefönstren, i ett hörn tronar en knallröd gungstol. Det här är en gymnastiksal där kroppen får jobba men själen vila. Dagens danstimme är ny på programmet, men både ledaren och motionärerna är gamla i gamet.
– Jag tror att alla utom en är bekanta för mig från förut, säger Heidi Haimi som leder kursen Mover tanssi 55+.
Haimi är egentigen fysioterapeut men har i många års tid lett olika motionsgrupper, många av dem riktade till seniorer. Hon tycker att motion blir roligare med "rätt" musik, rytmiskt ska det vara.
– Det blir lite salsa, lite reggae, lite rumba. Nu ska vi först väcka musklerna och sedan blir det olika danslika övningar som sätter hela kroppen i arbete, säger hon.
Salsahöfter
Damerna ser förväntansfulla ut då de första salsarytmerna ljuder ur bandspelaren. Heidi Haimi tar smidigt några salsasteg och damerna följer snällt efter. Hon smyger som en katt och damerna smyger efter med mjuka höftvickningar och sviktande danssteg.
Övningarna är skräddarsydda för lite äldre motionärer. Vi talar bland annat om rörelser som mjukar upp stela ryggar och nackar. Heidi Haimi leder damerna genom små dansserier: först får benen lära sig stegen och sedan plockar hon in armrörelserna.
– Det här är hjärngymnastik som är bra för koordinationsförmågan, samtidigt som vi övar balansen. Ni är fantastiskt duktiga, berömmer hon sina motionärer.
Lugn takt
Haimi tar tid på sig, hon förklarar lugnt de olika rörelserna och ger damerna tid att prova lite och tänka till hur de ska göra för att få händer och fötter att röra sig i takt med musiken. Här skyndar man inte fram, här är det viktigt att alla hänger med.
Haimi är generös med berömmet; motion ska ju få en att må bra. Med sitt milda, livliga och inspirerande sätt får hon damerna att stortrivas, och kanske till och med tänja sig lite extra. Hon kollar också att alla gör övningarna rätt, hon instruerar och hon uppmuntrar.
– Kom ihåg att dra naveln in mot ryggraden och håll axlarna avslappnade. Ut med bröstet, nu är vi stolta flamencodansöser.
De latinamerikanska rytmerna byts ut mot rockabilly och damerna twistar som aldrig förr. Någon tar av sig sin långärmade tröja och torkar svetten ur pannan – visst blir det varmt då man tar ut svängarna ordentligt.
Stampglädje
Det blir dags för damerna att sätta ner foten, bokstavligen.
– Nu ska vi stampa, det gör gott för benbyggnaden, säger Heidi Haimi och instruerar damerna i något som påminner om afrikansk dans.
De första stampningarna är försiktiga men snart kommer gruppen i gång och låter trägolvet smaka på gummisulorna. Det är idel glada miner och rörelseglädje – just så här roligt ska det vara att röra på sig.
Danstimmen avslutas med lite töj och böj. Det är skönt att varva ner till mjuk pianomusik och det är en grupp nöjda damer som torkar svetten ur hårfästet.
– I vår ålder är det viktigt att göra balansövningar. Det är det bästa sättet att hållas på benen när det är halt ute, säger Anja Rosqvist.
Även Marja-Leena Lehtonen är förtjust. På grund av en ryggskada måste hon röra på sig mycket och trots att hon har alla tänkbara gymnastikredskap hemma så blir det inte av att damma av dem.
– Jag föredrar motionsgrupper, säger hon.
Dansmotion
Lehtonen gillar danslika timmar där motionen kommer utan att man märker det.
– Det här var en väldigt trevlig timme. Koreografin var inte för svår. När man lär sig i små snuttar så är det bara roligt och man blir inte frustrerad. Dessutom så är Heidi härlig, det är irriterande med instruktörer som bara tycker om att visa upp sig, säger hon
Väninnan Anne Nyström lockade Seija Helenius med på motion och när danstimmen är över är hon förtjust. Det är långt över trettio år sedan Helenius gick på kurs i jazzdans men hon upplever att rytmkänslan och rörelserna sitter kvar i kroppsminnet.
– Det här är bra med tanke på konditionen, jag brukar röra på mig varje dag men det blir så trist i längden att bara promenera. Jag känner mig som ung på nytt.