Snart har sista tåget gått
BORGÅ. Borgå visar lite intresse för ångloksverksamheten.
Bredvid loket står ångloksentusiasten Tapani Laaksomies som senast i vår måste fatta ett beslut om verksamheten. Alternativen är två; antingen fortsätter han på två orter eller också väljer han att flytta även ångloket Lili till Nurmes, där loket Heikki redan står uppstallat.
Att han överväger en flytt beror på det ointresse som Borgå fortsättningsvis visar verksamheten. Dessutom oroar han sig över att det på Hattula stationsområde inte kommer att finnas plats för vare sig räls eller tåg i framtiden.
Antalet kunder har minskat och goda år har följts av sämre. En tydlig trend är att de företag som övergått i utländsk ägo inte längre hyr tågen med tanke på jippon av olika slag. Också kryssningsgästerna som tar sig en tur med ångloket är färre än tidigare, trots rapporter om att fler kryssningsfartyg än någonsin lägger till i Helsingfors.
Östgränsen
Det här är orsaker som bidrar till att Laaksomies överväger om det vore ett bättre alternativ att förlägga hela verksamheten till Nurmes som inte ligger långt från den ryska gränsen. Lokala företagare har redan visioner om på vilket sätt ångloken kunde bidra till att locka besökare till Nurmes.
– Om Borgå vore en riktig kulturstad skulle tågen gå ända fram till Konstfabriken, menar Laaksomies.
I Sverige och Tyskland skulle man dessutom förstå sig på ett område som gamla järnvägsstationen och rusta upp det.
I Nurmes har Laaksomies både lokstall och förråd.
– Där är förhållandena bättre, stallet är uppvärmt och också annars i bättre skick än stallarna här. Det finns nog att göra där också, men stallarna har inte stått tomma lika länge.
Ångloken har fascinerat Laaksomies sedan han var barn.
– Jag fick en miniatyrjärnväg på 60-talet och på den vägen är det.
Tradition på utdöende
Han sysslar fortfarande med miniatyrer och intresserar sig för både historia och järnvägshistoria. Snart har det förflutit 140 år sedan Borgå fick tågtrafik och Laaksomies säger att järnvägen till Borgå är den enda i landet där både rälsbuss och ånglok fortfarande trafikerar regelbundet.
– Jag är maskinmästare och tycker att det är synd att loken har monterats ner.
Det finns omkring ett tiotal ånglok i landet som fortfarande är användbara. Räknar man med alla lok som finns kvar, kommer man upp till ett hundratal.
Laaksomies säger att VR under långa tider inte visade något intresse för att bevara ångloken, eller sälja dem till personer som var intresserade av att göra så. 1975 frångick VR slutligen ångloken och redan på 80-talet tog Laaksomies kontakt med det statliga järnvägsbolaget i akt och mening att göra affär. Det var först på 90-talet, när VR leddes av en chef som intresserade sig för ånga som affären blev verklighet.
– Innan det ville man bara skrota dem eller sälja dem utomlands.
Värma upp tar tid
Lili var ursprungligen i trafik på sträckan Tammerfors-Jämsä, och därefter i Uleåborg. 1970 togs loket ur trafik. När affären slutligen blev av, var båda loken i dåligt skick och kunde närmast jämföras med skrot.
Både Lili och Heikki är vedeldade ånglok. Att värma upp ett kallt lok inför en resa tar mellan 16 till 20 timmar. Men under perioder då loken är i regelbunden trafik hinner de inte kallna och då slipper man det tidskrävande eldandet.
– När vi värmer upp loket sover vi i postvagnen. Om man eldar vid två-tretiden på natten, räcker det att elda vid sextiden på morgonen nästa gång. Det brukar den göra som ska köra loket.
Laaksomies säger att en av svårigheterna i dag är att ingen längre utbildas i att använda loken.
– Vi kan köra, men klarar vi av att reparera dem, undrar Laaksomies som kallar ångloken en folktradition på utdöende.