Ingen pappa är perfekt
Jens Weckström fyller snart fyrtio år och är niobarnsfar. Det betyder många kramar och många kort till fars dag som firas på söndag.
BORGÅ. Det är många namn och många åldrar att hålla reda på då man är pappa till nio barn. Det vet Jens Weckström vars äldsta dotter redan flyttat hemifrån och yngsta pojke nyss fyllt ett. Då alla barn dessutom har tre namn per man så är det godkänt att tvingas tänka efter lite innan man kommer på alla tjugosju namn.
– Det är Jeanette, Charlotte, Robin, Josephine, Jesper, Caroline, Madeleine, Jessiette och Adam. Alla flickor har leden "ette" i något av sina namn, vi bara bestämde oss för att det skulle var så, säger Weckström vars fru heter Anette Harlin-Weckström.
Speciellt lätt att komma ihåg hur gamla barnen är det heller inte – det brukar frun reta honom för – men barnen är 18, 16, 14, 11, 9, 6, 4, 2 och 1 år gamla.
Det är inte längre så vanligt med storfamiljer som Weckströms och det väcker ofta folks nyfikenhet. Den första frågan brukar vara "är ni en nyfamilj" och då svaret är nej brukar följdfrågan lyda "är ni religiösa". Svaret på det senare är också nej.
Rullar på
– Min fru vill ha minst tio barn. För mig hade det räckt med två-tre barn men jag har ingenting att säga till om i det här fallet. Efter femte barnet så märker man inte ens att de blir flera, det känns bara naturligt men en baby i huset. Det rullar på nästan av sig självt, småskojar han.
Den goda sidan med många barn är att de har sällskap av varandra; de leker och håller varandra sällskap, men visst kan de gnabbas och bråka med varandra också. Fjortonårige Robin brukar hjälpa till att hålla ordning på gänget.
Vad brukar du hitta på tillsammans med barnen?
– Det känns kanske som att den mesta av tiden går åt till att få vardagsmaskineriet att snurra. Men barnen leker och skriker och bråkar och springer runt i huset och jag hänger med vad jag kan. De mindre lyder snällt då man bromsar upp alltför vilda lekar, men de äldre tycker vet bäst själv och lyssnar mera på sina kompisar än på sina föräldrar, säger han.
Ibland hjälper han också till med läxläsning, men många gånger är det de äldre barnen som hjälper de yngre.
Alltid bråttom
I en barnfamilj av Weckströms kaliber är brådskan en ständig följeslagare, det finns alltid någonting som borde göras för att få den dagliga ruljangsen att löpa så smidigt som möjligt.
– Frågar man min fru så gör jag nog inte så mycket hushållssysslor, men själv tycker jag nog att jag gör mycket. Det finns mycket som ska klaffa för att vardagspusslet ska gå ihop. Vi måste ha en viss rytm för att får vardagen att fungera, säger han.
Nio barn och två vuxna betyder att till exempel tvättmaskinen och diskmaskinen brummar på för högtryck, och snurrar ofta flera gånger per dag. De äldre barnen har också vissa ansvarsområden, till exempel tömmer de diskmaskinen och rastar hunden. Alltid finns det dessutom någon vrå av huset som är i behov av städning.
Tiden är på kort. I flera års tid har Jens Weckström jobbat heltid och studerat vid sidan om, i våras blev han färdig socionom. Nu jobbar han som förmånshandläggare på socialbyrån i Sibbo medan mamma i huset jobbar som sjuksköterska under veckoslut och helgdagar.
– Vi har inte sett varandra så mycket de senaste åren. Vi brukar skoja om att vi håller ihop för att det skulle vara alldeles för dyrt för mig att skiljas med tanke på underhållet för barnen, flinar Jens Weckström.
Ruljangs
Många barn kan också bli ett roligt skämt. Weckström minns en gång då familjen beställt hämtpizza och två av barnen åkte med till pizzerian. Pizzabagaren erbjöd frikostigt barnen en slickesticka till efterrätt, hans min var obetalbar då han fick lov att gräva fram sju klubbor till.
Men det kan också vara en mardröm att vara så många som Weckströms. För några år sedan var alla barnen – visserligen då bara sex till antalet – magsjuka turvis i tre olika repriser, det betyder 18 magsjukor, som följdes av vattkoppor och av rotavirus som förpassade familjens minsting till sjukhuset där hon fick dropp.
– Den våren glömmer vi inte i första taget, säger han.
Att vara pappa till så många barn innebär ett stort ansvar, och med ansvaret följer egna problem.
– Ju mindre barn, desto mindre bekymmer, summerar Weckström som redan har erfarenhet av tonårshumör i familjen.
Storkonsumenter
Faderskapet betyder också mycket utgifter. Med så många barn är det otaliga liter mjölk som ska bäras hem nästan på daglig basis. Weckström räknar med att det blir 15 liter mjölk per butiksbesök.
Weckström säger att han nog inte är någon modellpappa – vad det nu sedan är. Men han umgås inte 25 timmar i dygnet med sina barn, och försöker också leva ett eget liv, jobba och ha hobbyer.
– Ingen kan vara perfekt, konstaterar han.
Jens Weckström har inte reflekterat så mycket kring hur han fostrar sina barn. Han hoppas att han kan lära dem att vara så ärliga som möjligt, att gå i skolan, se framåt, skaffa sig ett yrke. I sitt jobb möter han många unga som fallit genom systemet, och han har märkt att utbildning är a och o.
Är du barnkär?
– Vad är det att vara barnkär? Jag antar att man måste vara det om man har barn, säger han.
Glädjeämnen
Faderskapet betyder också glädje. Det är alltid någon som kommer emot honom då han kommer hem från jobbet – ibland kan det visserligen hända att det är hunden Ricky och inte ett av barnen som hälsar med en viftning.
Det är också roligt att se hur barnen växer och hur de utvecklas.
– Nog för att det också kan kännas svårt att se hur barnens lynne och kanske och värderingar förändras i tonåren. Alla har sina särdrag, man märker hur olika de är redan då de är riktigt små, säger han.
Vad säger barnen då om sin pappa?
– Helt dum.
– Fånig.
– Helt okej.
Och de allra minsta i barnaskaran säger tills vidare ingenting, åtminstone inte till främmande.