Den svåra rättvisan

Borgåstyrelsen samlas till ett extra möte på torsdag för att ta ställning till begäran om omprövning av ett tidigare beslut om att inte kräva ersättningar i sekreteraravtalsfrågan. Torolf Bergström (SDP) och Sannfinländarnas Pirkko Ruohonen-Lerner och Juha Elo vill att Borgå ska kräva skadestånd. Rätt ska vara rätt, är motiveringen helt generellt.
Så är det förstås. Sekreteraravtalet borde aldrig ha skrivits och hemlighållits. Två före detta stadsdirektörer har redan dömts till böter. Sekreteraren fick lön utan arbetsplikt en viss tid, men kallades tillbaka till jobbet. Vad staden egentligen förlorat i form av pengar är svårt att säga, allt beror på hur man räknar. Drygt 50 000 euro säger någon. Mycket mera, säger en annan. Också arbetstid, image och liknande har en prislapp.
Om staden går in för ersättningskrav är frågan vem som tvingas betala.
Per-Håkan Slotte, som skrev sitt namn på den ödesdigra övertidslappen, men som ingenting hade att göra med själva avtalet? Marcus Henricson, som så att säga ärvde frågan av sin företrädare och som var med när papperen och besluten kom till?
Sekreteraren kan väl ingen kräva någonting av eftersom tingsrätten aldrig dömt henne för brott.
Den stadsstyrelse som godkände avtalet har ju kommit lätt undan, men man kan ju undra vilket ansvar politikerna egentligen har. När Henricson verkställde beslutet om sekreteraravtalet trots att det inte vunnit laga kraft, sov styrelsen. Hade den krävt att staden ska vänta på lagens gång hade hela historien säkert utvecklats annorlunda.
Slotte har nu gjorts till den största boven i dramat. Visst, han undertecknade övertidslappen och ångrar det säkert så länge han lever. När parterna kom överens om avtalet var han ändå redan pensionerad och hade ingen aning om innehållet. Rätt ska vara rätt men hur man än vrider och vänder på den här frågan blir resultatet på något vis fel. En rättegång till kostar dessutom helt säkert mera än själva avtalet. Dags för punkt?