Förening för glädjen att röra sig i takt till musiken
BORGÅ. I början handlade det om att mjuka upp styva leder. Det gäller än i dag, men musiken har tagit en allt mer framträdande roll.
Gun-Britt Munck började dansa i Wiola Lönnbergs jazzgrupp 1972. Under årens lopp har hon också deltagit i andra av Borgå gymnastikförenings grupper, men är nu tillbaka där hon började. Gruppen heter i dag Ladyjazz.
– Det bästa med gymnastiken är att få röra sig i takt till musiken. Min dröm som liten flicka var att börja dansa balett. Jag hann till och med ta lektioner för en professionell lärare i några års tid.
Lina Smeds började i föreningens föräldra- och barngrupp för drygt tjugo år sedan. Intresset för gymnastik och dans har inte mattats av. I dag är hon ledare för gymnastikföreningens showdansgrupper och dansar själv i en grupp som också tävlar internationellt. Dansen blev en del henne.
– Dans är för mig som att andas. Jag dansar hela tiden, utom när jag sover, studerar eller jobbar.
120 år
Borgå gymnastikförering grundades den 9 maj 1894 av fjorton fruntimmer på initiativ av Anni Bergholm. Föreningens syfte var att fruntimren tillsammans skulle mjuka upp styva leder. Stadgarna godkändes 1900. Gymnastikföreningen för fruntimmer i Borgå växte och 1919 fick den stå värd för den finlandssvenska gymnastikfesten. Den hölls på gymnasiets gård.
– År 1931 införde den dåvarande ordföranden Valborg Nordström pianoackompanjemang till övningarna. Sedan dess har vi dansat till det mesta, i kyrkan till och med till orgel och cello, säger Wiola Lönnberg.
År 1937 bytte föreningen namn till Borgå kvinnliga gymnastikförening. Märta Lindholm blev ordförande 1941.
– Under hennes tid upplevde föreningen en glansperiod. Till en stor gymnastikfest i Stockholm 1949 (Lingiaden) deltog fyrtio damer från Borgå. Märta Lindholm hade gjort koreografin till det finlandsvenska massprogrammet. Två år senare var föreningen värd för den finlandssvenska gymnastikfesten som lockade 2 300 gymnaster.
Familjen Lönnberg
När OS i Helsingfors hölls 1952 var Wiola Lönnberg en av föreningens tjugotvå gymnaster som deltog i massprogrammet under öppningsceremonin.
– Jag var bara fjorton år och det krävdes specialtillstånd för att jag och en annan skulle få lov att delta.
Wiola Lönnberg blev föreningens ordförande 1982. Hon startade Pepitagruppen som bland annat uppträdde på Svenska teatern och efter det på de flesta evenemang som ordnades i Borgå. I Pepitagruppen dansade Wiolas dotter Anna som senare gjort sig känd som en skicklig dansös och koreograf.
– Elitgruppen var också väldigt aktiv på den tiden. Man kan säga att BGF var känd lokalt, nationellt och internationellt. Det fanns en tid när gymnastikföreningens ledare i det stora hela bestod av Anna som ledde småbarn, sagogymnastik och showdans och jag som ledde vuxengrupper.
Till de internationella framträdandena hörde till exempel Wiola Lönnbergs grupper i Gymnaestradan, gymnasternas storsamling som ordnas vart fjärde och lockar 25 000 deltagare. Nästa Gymnaestrada ordnas i Helsingfors 2015 och som alla gånger hittills ska föreningens gymnaster vara med.
En relativt ny företeelse inom den internationella gymnastiken är en samling som heter Golden Age. Den ordnas vartannat år, nästa gång i Toulouse i höst. Dit åker en grupp ledd av Wiola Lönnberg.
Som ordförande har hon efterträtts av Pernilla Syrjä 2001 och av Liselott Gustafsson 2009, men Wiola Lönnberg är fortfarande en av föreningens drivande krafter.
Föreningen bytte namn till Borgå gymnastikförening 1986.
Ledare
Eliasabeth Svaetichin är föreningens vice ordförande och kassör. Hon har en klar syn på hur en 120 år gammal förening ska ta sig in i framtiden och klara av konkurrensen av de kommersiella gymmen som det finns gott om i Borgå.
– Det krävs många gymnaster för att vi ska ha råd att hålla oss med bra ledare.
På ledarfronten är läget bra. Det här läsåret har BGF haft tillräckligt många ledare för att kunna hålla tretton olika kurser.
– Redskapsgymnastiken har ökat otroligt mycket. Efterfrågan är stor, till och med från Helsingfors. Vi sökte länge efter ledare och har nu lyckats med det, säger Liselott Gustafsson.
Dansteater
Föreningen firar sina 120 år med en dansteateruppvisning på Grand på lördag klockan 16. Dansteatern är en relativt ny verksamhet inom föreningen och den binder samman de olika grupperna till en gemensam föreställning i slutet av terminen. Lille Pers vandring är den femte i ordningen och har föregåtts till exempel av Rödluvan och Askungen. Alla finns med på scen. De olika gruppernas ledare har gjort koreografin till sin del, det hela koordineras av Wiola Lönnberg.
– Ladyjazzgruppen uppträder som sjögräs och skator. Wiola har hela hösten följt med skatornas flykt i trädgården för att kunna lära oss de rätta rörelserna, säger Elisabeth Svaetichin.